Varför?

Ärende till Leopoldplatz i Wedding. Inte Berlins finaste kvarter men ändå.. Det bor människor där också.. Där  drabbades jag återigen – och det händer ofta nu för tiden – av en otrolig beklämning, som lägger ett betongblock på mitt bröst. Nästan överallt ligger/sitter människor – ja människor – nu ute i vintern på trottoaren. De ligger där ibland med en liten eländig pappskiva under sig för att försöka hålla kylan lite borta och ibland utan, direkt på asfalten. Idag uträttade på Leopoldplatz en kvinna – medelålders –alla sina behov stående i en hörna. Med den karakteriska infallna överläppen. Betyder = inga pengar = inga tänder längre. Vi ser och vi ser ändå inte..

Och de där ute är inte alltid bara Östeuropéer – som om just de inte vore värda något bättre. Minns bilder jag förr såg från t.ex. Indien och fattigdomen där och det kändes utopiskt – och tack och lov såå långt borta… Nu är det inte längre utopiskt och såå långt borta. Så länge som det i varje hörna ligger en människa på en eländig pappskiva och sover ute under vintern är vi inte alls bättre. Varför tycker vi att det är nästan ”normalt” och att det – i det här rika landet – inte riktigt angår oss – frånsett att då och då ge en slant? Jag vet själv inte hur jag ska förhålla mig och är rädd för att bli avtrubbad. När hände vad i deras liv? Samtidigt så oändligt tacksam för att livet – hitintills – har besparat mig detta elände..

Bild 190749670 Fotolia srdjan

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.