Valplakat, polisen och jag del II.

 

Två valplakat hade kanat ner, det ena låg löst och eftersom jag är ”ordningspolisen” där jag bor tänkte jag, att det där  nedkissade – hundarna gillade det i alla fall – och det nedkanade, som bara hängde och slängde i vinden i ett av plastikbanden ska bort (är man ordningspolis så är man det..) och hugger tag i arbetet.

Jag hör och ser inte de två äldre polis-djangisarna, som bredbenta, som Clint Eastwood en gång i tiden, och mäktiga lämnar sin bil och vaggar fram mot pangistanten, som röjer upp. Barsk röst” Vad gör ni där??”. Jag vänligt ”Oh, jag bara rensar upp och plockar bort de här plakaten, som gett upp sin anda”. Det följer en lång föreläsning om att detta är ÅVERKAN och STRAFFBART! Jag måste GENAST sätta fast dem igen! Jag säger, att men Herre Jisses, de ligger ju redan på marken och är nerkissade av kvarterets alla hundar och att jag inte har såna eländiga plastband, som överlever nästa atomkrig.

Jag draperar dem lite tjusigt runt lyktstolpen och lovar att ringa till de två partierna och meddela skadegörelsen och hoppas på absolvo te.. Sen vaggar djangisarna tillbaka till sin bil och säger säkert att den där pangisen var allt dagens höjdpunkt. She made our day! Jag trodde att vi överöses av kriminalitet här i Berlin, och vi har nog av den i mina kvarter, och så har de inget bättre för sig, än att hoppa på en pangis, som bara rensar upp platsen.. Ja då kanske det ändå finns hopp om Berlins framtid..

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*