Tyskland, som sakta men säkert i samlad tropp knatar in i väggen

burnout westend61bild: fotolia/westend61

Läste just idag att tyska fackföreningen kommit fram till att det inte är hälsosamt att jobba över. Pah – vilken insikt! I Tyskland jobbar man över och det med råge. Varje nybörjare som
t. ex. jurist, inom reklamen vet ,att den kan säga farväl till världen utanför – d et är terra incognita (läste latin i skolan, eländet ska väl ha lönat sig lite..) och det där med att gå ut på kvällen, skaffa familj – glöm bort det! Det funkar inte! Det krävs att du jobbar häcken av dig och om du inte gör det, får du mer eller mindre tydligt höra, att om det inte passar, så väntar flera på jobb..

Jag var ju på kurs i Stockholm och slogs av detta otroliga, att om någon skulle föredra från, vad vet jag, kl. 9-11 så pang bom – precis kl. 11 var det finito. Och det var inte ett undantag – alla höll sig till sina tider! Gå på motsvarande kurs här i Tyskland – pah, när de kommit upp i varv och talat sig varma, kan ingen dagordning bromsa dem och om det enligt program skulle vara slut klockan 17 kan du vara glad om du kommer hem innan solen gått ner (runt midsommartiden..). Tyskar gillar att prata och de är vana att ta plats helt enkelt.

burnoutrudie

bild: fotolia/rudie

Jag minns tiderna när vi pratade om att alla gick in i väggen i Sverige. Nu har det ändrats lite – man slutar jobba i kristlig tid för att till och med chefen kanske har barn, som ska hämtas på dagis. Vilket du kan glömma här i Tyskland – är du chef har du inga barn som du hämtar. Du kanske har barn, men du hämtar dem klart inte.. Du måste stanna på jobbet och vara viktig – för annars sågar någon annan på dina stolsben..

Ack ja Tyskland – fortsätt ni alla att kliva in i alla väggar ni hittar. Jag är glad att jag slipper – som pangis slipper man eländet.

2 reaktion på “Tyskland, som sakta men säkert i samlad tropp knatar in i väggen

  1. Solweig Rittenschober

    Ja, visst är det intressant att notera hur olika begrepp förändras över tid.
    Som du säger, en tid var det som att varannan svensk skulle ränna in i någon vägg till att det blivit ganska tyst runt det begreppet.
    Idag känns det lite klichéartat och t.o.m. lite ”skämmigt” att inte vara kapabel att sätta sina gränser.
    Samt att inte ta sig tid att känna efter kroppens signaler.
    Att jobba livet ur sig mer eller mindre, för att nå en önskad position som man sedan blir långtidssjukskriven från med diagnos – utbrändhet, verkar inte vara riktigt i ropet längre. Och väl är väl det.
    Med tanke på att tyskarna är kända för sin förhållandevis låga arbetslöshet är det ju extra tragiskt.

    Svara
    1. c s Inläggsförfattare

      Ja du har så rätt – nu är det nästan skämmigt att inte kunna fixa sina gränser. I Sverige..

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*