Svensk sjukvård mot tysk sådan

Idag tänkte jag skriva lite om skillnaden mellan svensk och tysk sjukvård, men bara på svenska.  Vill inte förtörna mina tyska läsare. Kan ju inte alltid klaga och gnissla på allt och alla här… Alltså förstår ni kanske, att den svenska vinner mot den tyska, som sägs vara fantastisk och det är den säkert. Men ack, ack och återigen ack –  den är inte så där riktigt mänsklig. Nu menar jag hur man som vanlig dödlig liten gammal tant upplever sjukvården – ska och kan inte diskutera hur det är rent facklig sett så, bara hur Lilla JAG – med tyvärr stor erfarenhet av sjukvården här i Tyskland – upplevde den svenska sjukvården, som får så mycket stryk i pressen.

De som känner mig vet, att jag drabbades av hjärtstillestånd i början av december. Satt och mumsade god fisk – antar jag, minns inget – på en restaurang i Täby Centrum och vaknade sen upp efter att ha legat några dagar i  koma. Minns att jag såg vänliga ögon, som log mot mig och sa mjukt ”Hej Cecilia, du är på Danderyds sjukhus och vaknar nu upp ur komat, hur känner du dig? Allt blir säkert bra” och en varm och skön hand stryker mig över kinden. Det ljuva väsendet stannar kvar vid min säng och hastar inte bort. Hon talar om vad hon heter och berättar allt, som jag inte fattar, men vad spelar det för roll, hon utstrålar vänlighet och trygghet i min totala förvirring. Ett annat lika ljuvt väsen kommer och berättar, att de TVÅ har hand om mig! Här i Tyskland har två kanske hand om hela avdelningen och måste stressa, som små skållade råttor.

Varje nytt arbetslag kommer på morgonen med ett glatt ”Hej och gomorron Cecilia, hur har du haft det, här är jag igen” och det kändes verkligen som om vi kände varandra väl, vilket är viktigt, när allt annat snurrar runt i huvudet.

Överläkaren som inte alls såg lika ”Jag-är-viktig-klonad” ut som en tysk överläkare gärna gör, satt länge hos mig, pratade och berättade. Och jag var, som man ju i Sverige är, en helt vanlig patient, inte som här, där man delas upp i privatpatienter och vanliga dödliga kassapatienter.  Han slet tillsammans med min svärson, som ett djur med mina tyska försäkringar för att få dit ambulansplanet, som skulle flyga mig tillbaka till Berlin. Undrar vilken överläkare som skulle kunna tänka sig att pyssla och ha tid med detta i Tyskland.. När vi sen skildes åt fick jag två varma kramar av honom – dream about it in Berlin..

Aldrig kändes det som om personalen var jäktad, det kändes som om de hade tid, brydde sig. Och för oss, som bor i Tyskland och som är vana vid stela ”Herr X och Fru X”, som gör det hela så opersonligt – så vill man ha det här, här ska det inte vara såna otäcka intimiteter som duande innan man delat blod och druckit broderskap i gryningen – så kändes det ljuvt att tilltalas med förnamn – ok, i Sverige ju helt normalt men för oss ”tyskar” så ljuvt och ovanligt.

När de satte in min ICD – det är defibrillatorn – i bröstkorgen var det sköterskorna som gjorde det – bara det att en sköterska gjorde det, här skulle aldrig någon annat än Gud-i-vitt få ge sig på detta – så vänliga. De förklarade, sa till när det skulle göra ont, klappade mig när vi var färdiga. En varm och skön filt lades på mig innan de började – så skönt när man är orolig och fryser av rädsla. Vilken omtanke.

Jag skulle önska att den tyska sjukvården fick de resurser, som tydligen den svenska har, att personalen skulle få känslan av att räcka till även här. Alltså 10 points of 10  till den svenska sjukvården!

 

6 reaktion på “Svensk sjukvård mot tysk sådan

  1. Sophie Krepp

    Gumman! Så härligt att du kände det så! DU var ju den viktigaste som betydde allt, o som vi alla ville att det skulle gå bra för!
    Jag tycker också att personalen på hjärtintensiven var väldigt mjuk o empatisk. En trevlig, vänlig grundkänsla fanns där. Och vi var, kom o gick ju där i ett..
    Så visst önskar jag detsamma för tyska sjukvården! Ja, för alla !!
    Nu ser vi framåt!

    Svara
  2. Arne Dahlberg

    Om du nu tänker bli sjuk igen (gud förbjuden) så får passa på när du är i Stockholm., fick själv erfarenhet för många år sedan. Var ute på Svartlöga i Skärgården där jag få ett epelepsi anfall, blir transporterad med heilkopter till Danderyd där dom tar hand om mig med största bravur. -förklarade vad som hänt då jag visste ingenting….. Ett Stort tack till personalen på Danderyds Sjukhus.
    Och En mycket god tillfriskning trots att du är i Berlin

    Svara
    1. c s Inläggsförfattare

      Ja Arne, ska försöka hålla huvudet upp och fötterna ner..Ja, klart positivt på Danderyd!!

      Svara
  3. RosMarie

    Härligt att höra att just Danderyd får hög poäng! Mitt gamla ställe 😃. Önskar bara att den personal situationen fanns inte bara där. Glad för din skull och fint att just den hemska tiden bars av så fina, vänliga och proffsiga människor i vården. Tack för dom! Kram.

    Svara

Lämna ett svar till RosMarie Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.