Snöundret

Sakta faller snöflingorna i mitt nergångna bostadsområde här i Berlin. De lägger sig vackert över trasig gatubeläggning, över soporna, som någon inte mäktade bära till soprummet och som dumpades nånstans, över hundbajset, som somliga inte orkar böja sig ner och plocka bort. Det blir så vitt och vackert att jag just då gillar mitt bostadsområde.  Storstadsljuden dämpas, känner mig underbart inpackad i en vit dröm.  På tre röda sekunder är de första barnen ute i den cirka 1 cm höga snön. De jublar, skrattar, kastar snöbollar på varandra. Vad underbart, att denna cybergenerations barn fortfarande kan vara barn – trots cyberrymdens makt. Och jag? Jag funderar på att bygga en liten, liten ljusgrotta på min balkong och sen lägga mig ner på golvet så jag kan se den och kan drömma mig bort..

Bild: THesIMPLIFY/fotolia

Så tråkig att klockorna stannar..

Så skulle jag kunna beskriva hur jag känner mig just nu. Uppryckning? Mycket motsträvigt..  Men ack vad skönt det ändå  känns att sitta här i mjuka soffan och bara vara riktigt skittråkig. Nu har jag i alla fall ursäkten att jag varit rätt så ordentligt sjuk och fortfarande går på reserven men nä, nu är det ändå uppryckning som gäller. Det är nyårsafton och iddes inte ens bestämma mig för att köpa något extra gott. Dessutom visar vågen efter julen på tendens uppåt och av erfarenhet vet jag, att det gäller att mota Olle i grind.  Vaddå nyårafton? Kan ju vara det vicken dag som helst egentligen. Och nyårslöften? Nä, dem skippade jag med skilsmässan för nu för tiden förväntar sig ingen äkta make en förbättrad, förnyad och renoverad Cecilia – tack och lov – och passar det inte så skit i mig..  Välkommen 2017! Vi ska nog fixa varandra i alla fall. Gott nytt år på er alla!  Och tack mina trogna läsare!

Bild: Sophie Herken

 

Käraste sopbolaget!

fotolia_125811197_sJag gillar er verkligen. Ni har varit toppen, när det gällde att stå mig bi i sopkriget med min granne/angivaren/skvallerbyttan men jag bara undrar.. varför i hela fridens namn måste ni köra runt med borstvagnen på morgonen när det är beckmörkt ute? Åkey, den har  lampor, det vet jag,  men den som kör ser ju bara det, som ligger rakt framför honom, allt annat ligger kvar. Inga småsvängar till höger eller vänster. Och de där småsvängarna behövs här.  Åkey, ni måste sysselsätta personalen även på vintern, när det är beckmörkt ute, men kan de inte sortera soppåsar, sopborstar eller göra annat mysjobb? Jag menar bara, att eftersom Berlin balanserar på ruinens brant och vi måste vara tacksamma för varje borstvagnstur i vårt sunkiga  bostadsområde så skulle vi bara vara så tacksamma om det åtminstone ”lönade” sig..

Bild ghazii/fotolia

Så gör vi i Berlin..

strassenschadenGatubeläggning trasig? Trottoar rena rama schweizerosten? Vad gör man i Berlin mot sånt tro? Jo, som äkta berlinsk myndighet sätter man helt enkelt upp skyltar, som varnar för ”trasig gatubeläggning” och ”trasig trottoar”.. That´s it! Här tramsar vi verkligen inte med att reparera eller så – som ni själva ser, skyltarna kom inte upp igår.. Och om du ändå går och trillar omkull– skyll dig själv! Om belysningen ska vi inte tala om idag…

 

Eländes elände!

pepparkakshus1140 cm ville göra ett pepparkakshus med mig. Nu är jag en sån där mormor som fuskar och köper monteringsfärdigt hus. Tack Ikea för dem!! Min räddning! Men tro inte att allt funkar ändå.  Har man tummen mitt i handen så har man det.. Det är ett elände att fixa ihop alla sidorna, de glider iväg och vill inte alls som jag. Första försöket såg ut som ett rivfärdigt ruckel och tänkte, att nä, så går det inte. Alltså öppna nästa förpackning och nu snabbt fixa ihop delarna som en bläckfisk med tusen armar.

pepparkakshus2Blev kanske inte så där klockrent, men barnet var nådigt och med massa pudersockerklister,  karameller, nonstops och vad vet jag allt, blev det sedan rätt okey. Vi gjorde som byggföretagen ibland gör – man gömmer eländet under glans och gloria. Skulle kanske bli byggföretagare på gamla dar?

Min krisdag

grenzalle2Idag är det min personliga KRISDAG!!! Du vet en sån där, då allt skiter sig. Var och köpte schampo och sånt som hen behöver och la ner förpackningarna i ryggan. Man ska ju inte använda så mycket plastpåsar, eller? Vill inte sabba isflaken för isbjörnarna. HUR DUM FÅR MAN VARA?!? Väl hemma – i ryggan en enda grisig sörja av schampo – allt blandat med plånbok, pass, körkort, läppstift, nycklar, telefon, bankkort. Och gissa – ju mer jag försökte tvätta bort skiten- desto mera löddrade den.. Toppenschampo med 100% löddergaranti. Okey, blir det inte värre ska jag väl knipa käft..

Att vara utlänning i sin egen stad..

gröngubbeHä? Hur funkar det? Drabbades i morse av lite svensk rejäl hemlängtan och mot det hjälper det att ta en liten runda till Ikea och på vägen dit, till min Ikea som ligger i gamla Östberlin, såg jag en känslomässigt kilometerlång kö med äldre, gråa människor, som ringlade sig fram till en sunkig gammal sportanläggning (som en investerare fick köpa av staden Berlin för 1 EUR (!) med löfte att fixa till den. Det har nu gått 25 år sedan dess och inget fixande har skett – och inga konsekvenser heller för den delen. Tänk om jag uppfostrat mina barn så inkonsekvent..) I vicket fall som helst, där är nu under helgen utställningen OSTPRO en nostalgimässa där de gamla östberlinarna kan frossa i minnen och känna och lukta på det kära och gamla, tvättmedel från förr, senapsförpackningar, schampoflaskor och vad vet jag.

rödgubbeFörst blev jag lite fnissig, men sen tänkte jag – jag är i alla fall utlänning här i stan och landet och känner mig ibland som i förskingringen, men de här, de har bott i den här staden hela sitt liv och en vacker dag kommer en ny regering och allt det gamla och vana tas bort och ersätts med nya konstigheter. Det är kanske något vi inte tänker på ibland så mitt fniss fastnade i halsen..

Stressfri jul – äntligen!

hyacint72 år har jag alltid haft stor förväntan inför julen. ”Bullerby”-julen var djupt förankrad i min svenska själ…Till första advent släpades julsakerna upp ur källaren och det pyntades hit och dit. När barnen var mindre och jag hade familj – självklart och roligt. Men nu – som solopensionär? Jisses vad skönt det är att inte måsta! Hallå alla språkpoliser – måsta är säkert inte ok, men skit i det. Nu har jag som allra största julstämnings-utbrott 3 guldstjärnor i fönstret – trillade in på Granit och kunde inte motstå och hem och ta fram guldsprayburken – min bästa kompis för tillfället – och spruta guld (ju äldre hen blir, desto mer guld gillar hen..). Ok, balkongen blev också lite guldig, so what.. Kan gott tänka mig en solojulafton – för att inte tala om nyårsnyafton. Har lärt mig att på  nyårsafton blir man väldigt ensam när alla pussar och kramar sina partner och lovar ett nytt liv (för vilken gång i ordningen?). Svårt att pussa och krama sig själv.  O för att inte tala om att lova sig ett nytt liv.. sånt skiter jag i nu för tiden. E som ja e.. Alltså ser fram emot en månad med julskval på radion – det är okey – men i övrigt, nä va… Kom igen i januari när dagarna blir längre och tulpanerna krispiga. Det är min tid det!

blommorwaldermard

Till dagens småbarnsförälder

love

Tillåt en gammal pensionär, mamma och mormor att faktiskt höja sitt pekfinger.  Du, kära dagens hippa småbarnsförälder – försök att ge dina barn lika mycket uppmärksamhet som din telefon får av dig. Du kan faktiskt inte köpa ett nytt barn när modellen inte funkar så där bra – det är NU som ditt barn behöver dig. Igår (och inte bara igår) på tunnelbanan – en pappa med gråtande liten dotter, kanske 2 år. Hon står upp i sittvagnen, fritt fall när tunnelbanan drar igång igen programmerat, ropar och ropar på sin pappa, som fastspikad på displayen sitter och skriver på sin telefon. Vad är så viktigt, att han inte ens ser att ungen trillar handlöst bakåt, att hon vill nå honom? Inga sms kan vara viktigare! Jag mår illa när jag ser detta och säger bara – stackars barn.. Titta på ditt barn, prata med ditt barn – det är faktiskt en människa!! Och du, du får inga fler chanser..

Illustration Sophie Herken

Här är jag igen..

Jag tror jag kanske börjar bli lite frisk igen – känns lite lockande att gnällspika lite igen och det kan väl bara vara ett tecken på ”back to the roots”?

ikeaslussekatterSnälla IKEA –  sluta omedelbums att sälja dina lussekatter!!!!  Åtminstone dem, som ni säljer här i Tyskland. Skulle någon stackars tysk köpa dem, kommer de att bli gruvligt besvikna och undra vad i hela fridens namn vi har för matkultur där upp i Norden. Eller kanske bra som bantningsmedel? Jag tuggade och tuggade och de växte så i munnen så jag till slut inte iddes längre. Och så smakar de som en blandning av inget och kemifabrik. Spännande kombi! De ser kanske okey ut – men ack, ack, ack.. Endast formen påminner om en ljuvlig lussekatt, lite glänsande, saffransdoftande, mjäll. Nä IKEA, håll du dig till Billy, Holmsund, Gräddad, Garnerad och Metod. Förstör inte vårt rykte utomlands med de där monster-lussekatterna.. Ingvar, du skulle heller aldrig äta en av dina lussekatter, promise!

PS.Dina pepparkakor är inte heller mycket att hurra för och har vi tur som en bofink har ni fixat till glöggen lite i år. Den var inte heller mycket att ha förra året. Men okey, efter 3:e glaset märker man det kanske inte mera.. Har ni ingen som kollar vad era saker smakar innan ni släpper loss dem på stackars utlänningar och på gnällspiken i Berlin??

pepparkakor