Om att vara ute på date-banan igen..

phyZick Jag lovar – JAG SKA LÅTA BLI om någon undrar, om jag skulle kunna tänka mig en liten, liten date.. Slå mig, bit mig, spärra in mig, gör vad som helst om jag börjar surra om att jag ska på DATE igen.. Alltså, jag är ute på några pangis-sidor på nätet där jag klart och tydligt säger att jag bara är intresserad av kompisar – manliga och kvinnliga – INGET MER – I promise!! Men det tycks inte gå in i manliga skallar. Hur kan jag bara avstå från alla dess härligheter, som de äldre herrarna (säger att de) kan erbjuda mig?!?!? Alltså utgår HAN från att jag bara väntar på att drömprinsen äntligen ska föra mig till sänghalmen och JAG från att det är en trevlig, rolig och intelligent prick, som bara har lust att snacka, äta, gå på bio etc.. Kan inte gå bra, va?! Här några utdrag ur mina senaste ”äventyr”:

Kandidat nr. 1: En fryntlig herre med stor ölkagge ,som verkade ha humor i alla fall (syftningsfel: det var herren och inte ölkaggen, som hade humor..) och vad spelar en ölkagge då för roll? Fast… hm.. har verkligen lite svårt för ölkaggar, så tjusiga är de verkligen inte.. Okey, vi pratade och hade rätt roligt över en kopp kaffe, tills han undrade om jag hade körkort. Jo, klart att jag har det. Jo, han skulle till helgen behöva bli körd till en stad ca 30 mil från Berlin, om jag kunde tänka mig det, för de hade dragit in hans körkort?? Jag lämnade honom med beskedet, att jag faktiskt inte sökte jobb som som chaufför..

Kandidat nr. 2: En lång, rätt trevligt utseende man som verkade, som om han kunde räkna till tre och skriva sitt namn. Vi träffades på en plats där vi båda inte är så hemma och han ser med sina 190 cm fruktansvärt hjälplös ut när vi letar efter ett cafée och alla som känner till Berlin, vet att vid Kastanienallée är det smockfullt med caféer, men om en karl inte bestämma sig.. suck.. Jag tog tag i det hela och vi klev in och där blev vi sittande i två timmar – jag med min cappuccino, som jag snällt fick betala själv – och han pratade – verkligen – utan punkt och komma i två timmar. Min cappuccino hann kallna flera gånger om. Inte EN ENDA FRÅGA om vad jag kanske tyckte eller tänkte eller gjort. Nä, är ju inte heller i hans ögon något av värde kanske..

Kandidat nr. 3: Vi träffades aldrig för redan verbalt bredde han ut allt han tänkte göra med mig och min kropp och fick en känsla av att han eller kanske jag missuppfattat det där med kompis lite granna..

skrik

Kandidat nr. 4: Såg relativt hyfsad ut på kortet, kom från en annan kontinent men verkade kunna tala ordentlig tyska i alla fall. Vid träffpunkten stod en liten, liten, tunn man med otroliga löständer. Han verkade totalt vilsen i sina kläder och och löständer och livet och visste inte vart vi skulle gå – återigen bestämmer mamma och vi satt oss för att förkorta pinan på första bästa plats – omgiven av ett otroligt trafikbuller och jag hela tiden med tanken ”hur kommer jag snabbast iväg här..”. Jag beställer min cappucino och han ett glas kranvatten!! Vafan vill jag med en kompis, som beställer kranvatten, va?? Denna halva portion man med otroliga löständer, som jag hela tiden var tvungen att stirra på, malde i en timma i sträck om sitt liv tills jag avbröt pinan och vid avskedet kom en (EN) fråga till mig: vilket yrke jag hade haft i livet? Pah, det är det som kallas empatisk intelligens, inte sant??

parzille

 

Okey, mitt liv har kanske inte varit så intressant, att man behöver fråga om det men nä, jag är så dödstrött på hur männen tar plats och blir lika förbannad på mig själv för att jag inte står upp och säger att nä, sitt du och fundera på ditt liv, jag tar mitt och går! Min dröm om den trevliga, roliga, kulturella bögen får jag väl begrava – har förstått att jag inte står högst upp på hans önskelista!

översta bilden: phyZick, fotolia

6 reaktion på “Om att vara ute på date-banan igen..

  1. Monika raupach

    Jösses vad roligt och samtidigt beklämmande att du har sådan utur med det manliga släktet. Du ser så bra ut, helst med dina röda skor och ditt trevliga leendet. Dessutom är du klog, ja det är du. Ge inte upp!! Prinsen lurar runt hörnet. Monika

    Svara
    1. c s Inläggsförfattare

      Tack Monika men det behöver inte ens vara en prins – en trevlig människa är också okey. Richard Gere har jag gett upp nu..

      Svara
  2. Walter

    När jag kom till Berlin kände jag ingen själ. Sá jag började med olika dating portaler. Där träffade jag varje ár minst tvá trevliga följeslagare för ett antal mánader. För sju ár sedan, jag var 66, träffade jag min nuvarande sambo, som dá var 45. Jag krävde inte att hon hade tvá akademiska examina men det hjälpte i kommunikationen med mig, som har en tämligen bred bildning. Jag började bli flintskallig med 22 och fá ölmage (utan att dricka öl) med 40. Detta, och en áldersskillnad, har varit problem för i Sverige socialiserade kvinnor, inte för alla andra. Därför slutade jag söka pá svenska dating portaler.
    Avgörande för etablering av en kontakt med rätt person är en beskrivning av den egna personen, personligheten, idiosynkrasier, som är rolig och framkallar ”mersmak”. Kallas för málinriktad marketing. När sedan kontakt har etablerats: möte för en kopp kaffe och avbrott efter en halv timme högst. Sedan ser man vartát det lutar. Du kanske vet det självt, men finner det bra att höra bekräftelsen 🙂 Walter

    Svara
    1. c s Inläggsförfattare

      Kära vän! Du tycker väl att jag är kräsen tror jag men jag har egentligen inga större anspråk om personen som jag träffar signalerar sympati – som jag sa söker jag inte drömprinsen utan en MÄNNISKA och det ska inte vara en enkelriktad gata så att jag ska vara läskpapper och ta upp allt vad den andra tycker. Jag har anpassat mig så mycket i livet att jag inte ids längre. Men det där med en halvtimme var nytt för mig men det spelar ingen roll – jag har gett upp det nu och det är helt okey, jag ligger inte och grämer mig för det. Och är glad för att du har hittat din sambo och önskar er all lycka till! Cecilia

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*