Lyckokänsla

 

Det känns som om jag svävar lite, de annars så tunga fötterna är lätta – vardagens gnetiga petitesser kan inte nå fram till mig. Den här lyckokänslan var det länge sedan jag kände – ja, när var det egentligen? Fyllde 75 år och bestämde mig för att det får bära eller brista – (bristandet skulle bli på sparboken menar jag) – jag ville ha en FEST och en fest där jag är HUVUDPERSONEN! En fest och samla de vänner runt mig, som ligger mig nära och som jag tycker om, som värmer mig. Det blev en fest och en underbar sådan! Det kändes som om att frottera sig i positiva känslor. Där var ingen som jag – borde – bjuda in utan bara de som jag ville ha runt mig. Mina barn, barnbarn, familj, vänner, gamla, unga i en salig glad röra. Skrattande ansikten, prat som steg till taket, skålande. Ansikten, som det var länge sedan jag såg, vi fann varandra igen, de som jag ser ofta men inte ofta nog. Löften att nu, nu ska det inte dröja så länge igen. Varma kramar, en underbar känsla. På kvällen blev det Clärchens Ballhaus med de ”närmsta sörjande” dvs. familj, barn, barnbarn och tillresta. 75åringen upp på dansgolvet, bara lyckokänsla, upp med armarna mot taket och högljutt med in i reprisen ”I will survive” (som för mig har dubbel betydelse). Föll lycklig ner i min säng och tänkte att livet, ja livet är underbart i alla fall och lycklig över mina vänner, min familj och en kram av barnbarnet..

9 reaktion på “Lyckokänsla

    1. c s Inläggsförfattare

      Susann, det var helt enkelt underbart att vara huvudperson en dag och omgiven av människor som man tycker mycket om och som verkar inte ha ngt emot att fira tanten!

      Svara
  1. Liselotte

    Grattis Cecilia i efterskott. Så roligt att festen blev så lyckad.
    Kram och vi ses snart!
    Liselotte

    Svara

Lämna ett svar till Margareta Bondegaard Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.