Livets under..

Vad hände med mitt lilla kära löjtnantshjärta, som på tyska heter ”Gråtande hjärtat” och som gör att jag tycker ännu mera om det. Att jag dessutom fått den av en mycket kär människa blir ju bara ett snäpp bättre. Men i år har den tydligen bestämt sig för att nä, ett hjärta får räcka till min ”husmor” som också har det risigt med hjärtat – åtminstone bara anatomiskt sett –  hoppas jag. Eller för att kanske pigga upp mig och solidarisera sig med ett enda rart rosa sådant?

Men till andra under – negativa såna alltså. Häromdagen hade några roat sig igen (en omtyckt Berlin-Sport..) med att panga väldigt många flaskor och utanför mitt hus går ett utvisat cykelstråk med väldigt många cyklar hit och dit och fram och tillbaka och tänkte att oj, oj, oj,  det här går inte vägen och hämtade borste och borstade och borstade bort varenda liten skärva. Samtidigt som jag svor eder och förbannelser över att jag ALDRIG lyckas lyncha någon förövare.. Och sen? Samma dag får JAG en punka på bakdäcket och då kan man ju börja undra över livets konstigheter och i att öva sig i att tro..

2 reaktion på “Livets under..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.