Livet?

När jag cyklade till gymmet i morse i vårmorgonen kom plötsligt minnet om hur jag för kanske 50 år sedan ibland gick hem genom vårmorgonen. Då från en natt med kärlek, ömhet, läppar som var mjuka av kyssar. Hormoner i vallning. Hur jag som ung flicka gick genom den stilla vår/försommarnatten i Stockholm, solen gick upp – fast den nästan inte hunnit gå ner alls utan bara hade blivit till ett lila-rosa band vid horisonten – Stockholms alla fåglar höll konsert och i öronen hade jag Monica Zetterlunds vackra röst ”Sakta vi gå genom stan..”. Livet? Det låg framför mig och var fullt av hemligheter.

Nu med 71 år cyklar jag med en hurtig cykelhjälm till gymmet, ingen natt med kärlek och ömhet, mina läppar blir inte längre kyssta (jo, blöta, kära pussar av älskade barnbarn) – men det är helt ok! Promise! hormonvallningarna har tack och lov lagt sig och gjort en pudel. Jag har inga fjärilar i magen längre – så säger man att känslan är på tyska när man är förälskad – nej, det känns faktiskt bra med en ordentlig frukost istället, den sitter bra där den sitter. Men lyckokänslan är där igen, den finns kvar – den vackra, sovande staden, stillheten, träden som slår ut, fåglarna som kvittrar som om det rörde sig omtulpaner2 planetens sista vårmorgon. Livet? Ja, det som finns kvar, det tar jag vara på och njuter av varje sekund och är oändligt tacksam för det liv jag ändå fick..

2 reaktion på “Livet?

  1. Lasse

    Hej kära,
    Nyss hemkommen från Sydafrika igen, måste jag bara kommentera Ditt fina inlägg, som är så mjällt som våren själv, på något vis..underbart alltså…det värmer både kropp och själ.
    Det går en liten känsla av vemod genom mej ,då jag läser Dina avslutningsrader, fastän andemeningen är ämnad att vara positiv.
    Du är 71 och livet går vidare, inte sant….vi övriga i teamet hade en fantastisk sammankomst i måndags ,som tog oss till oanade känslomässiga höjder och längtan efter Din medverkan var stor.
    Teamet saknade Dej verkligen,och även om endast jag kommer till tals just nu, så vet jag att nästan alla tycker så, ja kanske med något enda undantag, Du vet.
    Kram

    Svara
    1. CeciliAdmin

      Jag gläder mig verkligen åt era fina sammankomster och tror att ni har det bra som ni har det – so forget me!!

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*