Heimat?? Fosterland??

Den nya tyska förbundsrepubliken har firat sin 25-årsdag och det med pukor och trumpeter. Såg bilder från Brandenburger Tor med kör, som sjöng ”Götterfunken” (gåshudsgaranti!) av Beethoven under ett bombastiskt fyrverkeri med enorma glittriga tyska fanor runtomkring.

gröngubbe

Det är vi inte riktigt vana med här – här ligger man annars mycket lågt med att vara tysk – vis av erfarenheten – fast jag själv tycker, att vi snart kan bli lite mera relaxade, eller som man nu säger, bli lite bekvämare med det.. Samtidigt en stor diskussion överallt, om vad ”Heimat” är. Var faktiskt tvungen att slå upp det och det finns ingen bättre översättning än fosterland/fädernesland. Men det är det inte – det är den där känslan av tillhörighet, trygghet, vara rotad, att sjunka ner i det välkända och oftast älskade. Här har man länge inte fått tala om Heimat utan att bli klassad som förlegad nazist men nu äntligen vågar sig tyskarna ut ur garderoben och erkänner att de faktiskt också har ett Heimat och gillar det och står upp för det – utan baktankar..

svenskflagga

Nu när alla pratar om Heimat tänkte jag- och var är mitt egentligen? Jag har bott 23 år i Sverige och 48 i Tyskland och det känns nästan lite pretentiöst att säga, att mitt Heimat, det är Sverige, där känner jag rötter och trygghet.  Det är där jag  blir tjock i halsen när jag hör ”Den blomstertid nu kommer” och när jag ser vattnet, himlen och känner lugnet. Och samtidigt måste jag erkänna, att när jag är i Sverige, ibland  enligt älskade Astrid kan känna ”vaffö gör di så?!” och när jag kommer till mitt gamla sketna, ilskna och skitiga Berlin känner jag, ”men oj, här känns också som Heimat”. Alltså summan av kardemumman: Man kan ha två Heimater och älska båda villkorslöst! Och det gör jag!!

 

bilder – av mig och william87/fotolia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*