Gökotta i Berlin

Idag knep det allt till i hemlängtehjärtat så det gjorde så där riktigt, riktigt ont och som sen bombarderade tårkanalerna med  – ”Sätt igång, sätt igång!!”

Var för första gången i mitt 74-åriga liv på en gökotta. Mitt i Berlin, mitt i smeten. Är uppvuxen vid Norra Bantorget i Stockholm och där är det lite si och så med natur och gökotta. Där satt vi nu alla i Svenska Kyrkans idylliska trädgård mitt i Berlin, i den ljuvliga oasen, fick fin körsång från Sverige och så sjöng vi i morgontimmen de där älskade sommarpsalmerna från förr. Vi fuskade lite med att solen redan gått upp och göken var snälla Kerstin. Då gällde det att hindra kommunikationen ögon, hjärt med tårkanalerna. Stopp! Tänkte på sommaren hemma nu, på alla som åker ut till sina ljuvliga sommarställen, vattnet, färgerna. Längtan bort (men sen också hem),  längtan efter lugnet, naturen. Okey, att det sen kanske regnar i flera veckor och möglet kryper in i stugan, sånt försöker jag slå ihjäl min hemlängtan med. Inte så att jag önskar er regnet i sommar, men det skulle ju hjälpa lite..

9 reaktion på “Gökotta i Berlin

  1. karin rydström

    Hej igen,
    För egen del vet jag inte vad gökotta är o har aldrig närvarat …
    Men det där att längta ”hem” igen när man hör så vackra sångminnen från barndomen förstår jag. Men det där med ”hem” är inte längre ”hem” som vi upplevt det, världen har förändrats o Sverige också. Har nu bott utomlands sen 40 år o när jag kommer t Sverige då o då känner jag inte igen detta du beskriver … det finns inte längre.
    Men det existerar djupt i våra hjärtan som en dåtida verklighet dvs fina minnen …
    kram från Karin i Bretagne, vilket är för mig att komma ”hem” …

    Svara
    1. c s Inläggsförfattare

      Det stämmer så Karin, i våra hjärtan har vi minnena och det är samma för mig – när jag är hemma sitter jag bara med stora ögon och tänker ”vaffö gör di så” som i Ronja Rövardotter.. och visst är Berlin mitt hem men minnena, minnena… de vill inte lämna mig ifred..

      Svara
  2. karin rydström

    Varför spjärna emot minnena fr Sverige ?
    Har man har så fina minnen måste man ”ta emot dom” , ouvrir grande la porte o vara glad för det. Som fransmännen säger ”on fait son film” …
    man kör sin film inom sig flera gånger o njuter av det, man får bli sin egen o enda publik – premiär varje gång – toppen !

    Svara
    1. c s Inläggsförfattare

      Ja varför spjärna emot? För de gör ont och varför gör de det? För att ta reda på det behöver jag väl en analytiker och bilden att jag har premiär med mig som egen publik är härlig! Typiskt fransk kanske?

      Svara
      1. karin rydström

        du behöver ingen analytiker – du vet mest om dig själv – ställ dig själv frågan varje dag varför det gör ont, du får gräva lite, men du kommer att få svar … !
        ge dig själv en chans, il faut ouvrir les portes …
        Karin i Bretagne

        Svara
        1. c s Inläggsförfattare

          Nja Karin, jag vet inte om jag nu på gamla dar vill ourvrir les Portes.. jag har hela livet stängt dem och är nog lite rädd för den tsunami som kanske väller fram. Alltså fermer les Portes… Det är bara ibland som något sipprar ut och ställer till elände – annars fötterna ner och huvudet upp! Med den ljuva ”svenska sommar” som vi nu har här kan man bara vara nöjd, blå himmel, lätt blåst och sol. Önskar dig allt gott i det vackra Bretagne där min favoritförfattare Bodil Malmsten också levde ett tag..

          Svara
  3. karin rydström

    du behöver ingen analytiker – du vet mest om dig själv – ställ dig själv frågan varje dag varför det gör ont, du får gräva lite, men du kommer att få svar … !
    ge dig själv en chans, il faut ouvrir les portes …
    Karin i Bretagne

    Svara
  4. Annelie

    Jag vet vad du menar med hemlängtan. Som tur är bär det snart av till Sverige – där stannar vi i 3 veckor. Be för oss, så att vi inte får en mjäkig regnsommar…

    Svara
    1. c s Inläggsförfattare

      Ja, jag ska väl inte vara så småsint att jag önskar er ett regnmoln över skallen i 3 veckor – nej, jag är storsint och önskar er sol, sol, och sol och att du ska få stilla din hemlängtan och sen längta tillbaka till Berlin och när du sen är här tänker du kanske sen efter några dagar, nja, längtar hit och dit, hit och dit… vart längtar vi egentligen??

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.