Faan också!!

by-studioIdag får jag uppföra mig riktigt illa i bloggen och svära som en borstbindare! Tycker jag har nog med vissen skalle som inte vill funka men  idag ökade vi på eländet lite. Någon tog min plånbok i tunnelbanan! Faan också!! Jag som tycker jag är noga med att kolla, aldrig står i rulltrappan utan järnkoll på ryggan och så händer det! Inte fullt alls i tunnelbanan och vad faan – ser inte andra när en främmande pillar på ens rygga?

I vilket fall som helst – borta är den. Stod som en tom fågelholk vid disken till bagaren och trodde hjärtat skulle stanna. Och naturligtvis hade jag hämtat pengar igår och hade ungefär 200 € men tror det värsta är alla satans kort. Har idag hängt på telefonen, spärra kort, begära nya – man är ju ingen människa utan kort. Skulle åka med barnbarn till tandläkaren – passa tid – och stod inför biljettautomaterna som bara tar kort. Alltså tjuvåka och hoppa av när kontrollen kom. Eländes elände och ingen förebild för barnbarnet som inte visste om det skulle fnissa av förtjusning eller gråta över hispig, småkriminell mormor.

rudall30Jaha, nu iväg till polisen, anmäla det, sen iväg och försöka få ut pengar utan kort, nytt årskort. Okey, behöver väl inte tala om hur många satans kort man har.. Och nu kommer jag i framtiden att hysteriskt vaka över min rygga. Faan också!!! Kära tjuv – stick och brinn!! Det var MIN plånbok med surt förvärvade pengar…

Bilder by-studio/fotolia och rudall30/fotolia

10 reaktion på “Faan också!!

  1. Sophie

    Ja, det är inte bara allt trassel med att plötsligt stå utan ALLT man dagligdags behöver o använder, utan också skamkänslan att man ”låtit” det hända, som man vet händer andra men inte mig… äckelkänslan över att någon främmande fumlat runt i MIN väska.
    Numera är min plånbok förankrad o fast i uppfinningen O-snodd.. då måste de ha sax med sig:)) för att lyckas..

    Svara
    1. c s Inläggsförfattare

      Ja just så är det och just nu har jag noja och tror att folk smyger på mig överallt och det är ett evigt trasslande med väska, O-snodd och annat. Men har i alla fall lyckats få ett nytt årskort på det kommunala – alltid något..

      Svara
  2. Ann-Christine Häusler

    Två gånger hände det mig i år – på Hauptbahnhof och i Athen – och jag har ännu inte skaffat mig ett livbälte med dragkedja. Men det skall bli! Eller kanske en påse runt halsen. Det är bara så fult.
    Tjuvarna är fruktansvärt skickliga och själv tror man att man är tillräckligt garderad mot det hela. Men icke!!!
    Hoppas bara att pengarna hamnat hos en nödlidande familj med 10 småbarn, men det är väl knappast troligt.

    Svara
    1. c s Inläggsförfattare

      Men oj! Två ggr!! Ja det gäller att tänka positivt med de 10 småbarnen – men kunde de inte ge tillbaka alla korten??? Just nu är jag nojig med väskan och tycker att varenda en ser ut som en ficktjuv….

      Svara
  3. Liselotte vd Tempel

    Kära Cecilia
    Jag förstår att du svär ve och förbannelse. Så fruktansvärt fräckt att sno. Det hände mig här i Stockholm för ett par år sedan. Det klassiska felet att hänga handväskan på stolen. Och vips var plånboken borta. Min första reaktion var att jag blev helt lamslagen, darrade så att jag inte kunde slå numret till polsen. Och detta jobb att spärra allt. En månad senare fick jag ett brev från Hittegods. Jo det var min plånbok med allt i utom kontanterna. Happy end på något sätt. Men hur den hamnat på Hittegods får jag aldrig veta. Hoppas att detta mirakel även händer dig. Man kan ju alltid hoppas.
    Kram från Liselotte

    Svara
    1. c s Inläggsförfattare

      Tack för din medkänsla Liselotte, ja hoppas det men tills dess har jag väl sprungit runt som en skållad råtta och fixa nya kort och pengarna – ja, dem lär jag aldrig se. En kompis kör med think positiv – hon sa att vi kan ju hoppas att tio små barn i Rumänien drar nytta av mina knyckta pengar men det tror jag inte på…

      Svara
  4. Susann Stelling

    Kära Cecilia,
    Förstår sååå bra din omättade ilska över alla okända ”bläckfiskarmar” som smyger sig in överallt.
    Och ett gott skratt förlänger inte bara mungipan utan också livet – för det fick jag, över att det också finns andra med samma kaliber som jag.

    Det hände mig, t.o.m. två gånger, – första gången i spårvagnen – och jag begrep inte hur sjutusan det är möjligt att öppen dag lyckas med det när människor är bredvid. Men som sagt – bläckfiskarmar – de är mjuka och har sugknappar!

    Andra gången var det min egen dumhet och lättsinnighet. Lämnade väskan i bilen – skulle ”ju bara” hämta mina barn från Kindergarten. En sak på två minuter! Men det blev väl fem. Inte bara det – hade pincoden gömd, coderad, men de var inte dumma!

    Väska och tvåtusen DM från kontot inom två röda sekunder. O-fan, vad jag svor! Helvetes elende! Alla kort, fyra hundra färska kontanter, ny brilla, nytt pass, och adress! Hade kunna göra purée av alla och potentiella bläckfiskar! Men, man får inte vara dummare än de ovan nämnda – där kom min ”minikrimi-kaliber” in i spelet. Hittade en plausibel förklaring hur det hela var möjligt, och levererade den till banken – som var kulanta och jag fick åtminståne tillbaka mina tvåtusen. Senare på kvällen blev jag uppringd av en vänälig man som hittat min väska i en helt anna del av stan (Köln). Lycklig och jävla tacksam över alla vänliga som också finns. Allt kvar – utom förstås kontanterna. Men jag äcklades av att andra hade rotat i min privategendom! Hör till dem som behöver länge innan jag fattar galoppen, men jag har lärt mig! Förstår dig såå väl!

    Svara
    1. c s Inläggsförfattare

      Ja jisses – vilka äventyr du varit med om! Och jag fattar verkligen inte hur de bär sig åt för jag tycker jag ränner omkring som en paranojatant och kikar på allt och alla men nähä! Idag har 3/4 av dagen gått åt till att göra ett biometriskt kort, fixa en tid på Bürgeramt, kajka genom halva stan, vänta, kajka tillbaka och är bara TRÖTT!!! Och mitt emot mig på tunnelbanan satt ett gäng – ok, har vissa fördomar eller säger vi erfarenheter kanske – och jag satt och bligade ilsket på dem. Och ryggan har jag plockat bort, nu är det väska runt halsen och på magen som gäller..

      Svara
  5. Susann Stelling

    Hej Cecilia,
    tycker din blogg är super rolig och vill gärna göra ett inlägg på det senaste ”Fan också”, men det lyckas inte ta över – det står ”Din kommentar inväntar granskning”.

    Svara
    1. c s Inläggsförfattare

      Vad roligt att höra att du gillar min blog – det går ner som smält smör/olja eller va du vill.. Få se om den tar över nu – fråga mig inte om teknikaliteter är du snäll – är 72 år och inte av denna värld..

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*