Eländes elände!

pepparkakshus1140 cm ville göra ett pepparkakshus med mig. Nu är jag en sån där mormor som fuskar och köper monteringsfärdigt hus. Tack Ikea för dem!! Min räddning! Men tro inte att allt funkar ändå.  Har man tummen mitt i handen så har man det.. Det är ett elände att fixa ihop alla sidorna, de glider iväg och vill inte alls som jag. Första försöket såg ut som ett rivfärdigt ruckel och tänkte, att nä, så går det inte. Alltså öppna nästa förpackning och nu snabbt fixa ihop delarna som en bläckfisk med tusen armar.

pepparkakshus2Blev kanske inte så där klockrent, men barnet var nådigt och med massa pudersockerklister,  karameller, nonstops och vad vet jag allt, blev det sedan rätt okey. Vi gjorde som byggföretagen ibland gör – man gömmer eländet under glans och gloria. Skulle kanske bli byggföretagare på gamla dar?

4 reaktion på “Eländes elände!

  1. Karin R

    Chère Cecilia,
    Tycker första huset var finast ;
    Tror ocksa att även ett barn kan första att det viktigaste är inte att allt är perfekt i livet, inte ens föräldrar, ej heller kompisar, och att man kan vara lycklig även när allt är snett o vint …. eller hur !
    Sa har min uppväxt varit i Smaland, lite hejsan hoppsan, nästan som Pippi Langstrump faktiskt.
    Tycker nu efterat att jag haft tur …
    Därför har det franska livet passat mig ; här gör man lite som man vill …
    Karin i Bretagne

    Svara
    1. c s Inläggsförfattare

      Liebe Karin,
      tack för din uppmuntran men som levande i en generation som är design-freaks känns mitt hus lite ”out”. Och visst kan man även här Berlin – i den enda staden i Tyskland där man kan det – vara lite som man vill men ändå… tyckte själv det inte var mycket att hurra för..Vad mysigt det låter med din uppväxt i Småland. Jag har varit i Bretagne en gång i närheten av Vannes och minns det som otroligt vackert. Minns de blommande hortensierna utanför de gråa stenhusen, ett underbart vatten och vackert väder – inte alls så som man ”tror” det ska vara.

      Svara
  2. Lena i Wales

    Bra start att i alla fall lyckas öppna paketet! Där börjar mitt problem, när man passerat 50 blir det bara svårare och svårare,hi,hi!!
    Gillar både rucklet och finhuset.
    Bra jämförelse med verkigenheten om att dölja skavanker, hi,hi!

    Svara
    1. c s Inläggsförfattare

      Oh ja – känner igen det när jag nästan slänger paketen i väggen. Och vad rart av dig att känna för mina ruckel..Det kan de verkligen behöva.. på onsdag är det dags för nästa hus, då kommer 130 cm och ska göra ett. Så nu gäller det att hålla tungan rätt i mun.. skönt när julen sen är över..

      Svara

Lämna ett svar till c s Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*