Du? Ni?

Okey, så var det dags för DU-problematiken igen!

Inget nytt för oss som är gamla i (tyska) gården. Och för er som är yngre kanske inte så problematiskt, för mitt stora hopp är, att så småningom ska man våga ta det djärva steget i Tyskland, att säga du till en person utan att man blivit blodsbroder/syster och skurit sig och blandat blod i dimman i gryningen.

För en tysk – vi drar nu hela bunten över en kam, okey? – är det oerhört viktigt att kunna skilja på att säga ”Din skitstövel” eller ”Er skitstövel”. Smaka på det? Känner du den oerhört viktiga, vibrerande, avgrundsdjupa skillnaden? Nähä? Inte jag heller.. För det första säger jag varken det ena eller det andra – jag är svenska och den nationella egenskapen nummer 1 ”undvik konflikter, gör en pudel” sitter djupt förankrad i min själ, alltså säger jag varken det ena eller andra (däremot tänker jag det gärna.. i min själ kan jag förvandlas till  en seriemördare ibland.. jag är en fegis..) . Men tyskarna gillar gärna pang på rödbetan, här går man inte runt och velar och duckar. Så Tyskland – jag är lessen -, jag fixar bara inte den här grejen.

Jag jobbar med i en arbetsgrupp i mitt (socialsvaga) bostadsområde. Vi jobbar där intensivt och vid första träffen när alla presenterade sig, avslutade jag min presentation med frågan, om det är okey att vi duar varandra – hur dum får jag vara egentligen??!! Suck..hjorten2. Runt bordet lägrade sig en förlägen tystnad, blickar ner mot golvet. Som när någon frågar klassen, vem som kan svara på en svår fråga. Efter ett tag nickade kanske 5 djärva av de 20 sitt okey, 13 fortsatte att intensivt stirra ner på det fula golvet, och 2 höll en liten föreläsning, om att de verkligen inte vill bli duade utan niade och de själva ville bestämma, när detta ödesmättade, livsviktiga och livsavgörande beslut skulle tas.. Så nu trampar jag i alla klaver man kan och duar och niar fel hela tiden. Men tack vare IKEA vet man här i Tyskland, att vi svenskar inte är att lita på i detta avseende.

I början fick jag höra, att man duar i sportföreningar och när man är upp på berg, som är högre än 1000 meter. Det ni – snacka om att det inte skulle finnas ordning och reda i det här landet.. Men jag vet – det finns ingen som förebrår tyskarna för anarki..

 

10 reaktion på “Du? Ni?

  1. Lasse

    Hej kära,

    Tycker att Din/Er formulerings och inlevelseförmåga i det Du/Ni skriver är fantastiskt, och dessutom är Du/Ni mycket finkänslig i Ditt/Ert val av ämnen. Det kallar jag stil.
    Vet att Du/Ni kanske spärrar upp ögonen och låter hakan (märk , singular) falla och så kommer tvivlet eller snarare undringen..”vad menar han med det”.?
    Jo, ett ämne som saknar varje form av framgång i det tyska riket är att skriva om är humor, ett område som förorsakat mej mer lidande än framgång, eller snarare helt framgångslöst oavsett tid och rum.
    Du/Ni som är långlivad i riket kanske har en mer balanserad syn på ämnet.
    Om så är faller är jag i idel öra

    Svara
    1. CeciliAdmin

      Oj oj – har jag gett mig ut på hal is igen… suck.. inte första gången och inte visste jag att Du kan så bra tyska.. Får väl invänta en shit-storm..

      Svara
  2. Christina Kjellerstedt

    Ang. Du/Ni

    Kan ej tyska seder och bruk, men det verkar lita stelbent. Å andra sidan; här hemma i Sverige finns ni-formen inte kvar. Själv räknar jag mig till tanterna numera och minns när man skulle niga och ta i hand. Ibland kan jag sakna dessa förhållningssätt, månne är jag också lite stelbent!!!!!! / Kicken

    Svara
    1. CeciliAdmin

      Tänk, jag tycker det är så trevligt när en vuxen man bugar lätt inför en äldre.. ack ja.. så gammalmodig är jag.. nu kom jag ut ur garderoben..

      Svara
  3. Rebekah McNulty

    Intressant läsning. Jag kom över till den här bloggen från en annan utlandssvensk på Aftonbladets sida.

    Trodde att det hade mjukats upp något beträffande Du/Ni i Tyskland, men det kanske är bland de yngre. Jag har aldrig varit där, men jag arbetade i ett antal år för ett tyskt företag.

    Jag har varit med om att bli ‘niad’ i Sverige några få gånger. Framför allt av mycket yngre människor, i affärer av typen elektronik. Jag är till åren kommen, men inte tappad bakom en vagn vad gäller datorer/mobiltelefoner. Att bli ‘niad’ i dagens läge i Sverige, känns som ett avståndstagande eller möjligen att de ser ner på en.

    Nu bor jag inte där längre, jag bor i Canada sedan tio år tillbaka.

    Svara
    1. CeciliAdmin

      Vad roligt att du gillar mina ”alster”. Jo hos de ynre har det blivit lite mjukare men hos oss ”gamlingar” är det no-go att dua. Och lustigt nog tror de yngre i Sverige att de är speciellt artiga när de niar oss och förstår inte att vi bara känner avståndstagande. I Canada har ni ju inte såna problem..

      Svara
  4. Johanna i Berlin

    Jag kommer aldrig att begripa mig på du/niandet. Jag har försökt! Länge och väl! Men landar alltid i samma slutsats: att logiken är obegriplig/ickeexisterande. Har förlikat mig med att jag kommer att fortsätta att inte känna vad som är rätt (för det måste väl vara magkänslan som avgör när det är oklart, va?) och göra klavertramp livet ut. Någon sa att jag skulle nia hela tiden, då kunde det inte bli fel … men oj vad fel det kan bli! Särskilt här i Friedrichshain där jag i princip aldrig blir niad, någonsin.

    Svara
    1. CeciliAdmin

      Ack Johanna låt oss fortsätta att trampa runt i det tyska Du-klaveret.. Vi lär inte kunna ändra det o du vet ju – det är en otrolig skillnad på ”din skitstövel” o ”er skitstövel”

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*