Den lilla och stilla lyckan

Ett par andra 130 cm (har ju lyckan att ha två sådana)  kommer springande emot mig på skolgården. I vimlet av hoppande, springande, lekande barn märker jag henne inte först. Men så känner jag ett par armar slås om mig, ser ett sandigt och svettigt huvud (30 grader ute), med en upplöst fläta, där hårspännet gett upp kampen.  Ett par glittrande ögon ser på mig och jag hör 130 cm säga: ”Mormor, jag älskar dig”. I detta ögonblick finns inget finare, inget underbarare…

4 reaktion på “Den lilla och stilla lyckan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*