Berlins flygplats

Ni som känner till den olycksaliga flygplatsen Tegel i Berlin vet att till och med flygplatsen i Burkina Faso – ursäkta, den kanske är topp, jag drar bara till med den – får Tegel att blekna av skam. Okey, den skulle ha stängts för länge sen men bara för att Berlinarna inte lyckas med att bygga en ny flygplats (och mycket annat..)  får den stånka på och förfaller mer och mer och att starta en resa där – eller att komma hem och försöka leta rätt på sin resväska, om man var så vansinnig, att man inte reste med handbagage, som man ALDRIG släpper ur getögat – är ibland en utmaning även för nerver av stål.

Höstlovet hade börjat, jag skulle flyga till Stockholm – hade missat att det var höstlov –  och hela flygplatsen kokar och kryllar av stressade, ilskna människor – med resväskor efter/bredvid/framför sig. I den långa, smala, gråa,  trista, trånga, förfallna kulverten från terminal A till C blir man omkullsprungen och överkörd av resväskor och mitt i detta helvetsliknande kaos står en stilla äldre arbetare på en liten ranglig  pall och putsar kanterna med en liten, liten borste, som ser ut som om han tagit med sig sin tandborste till jobbet. Lugnt och stilla står han i kaoset och borstar försiktigt, försiktig på den långa, långa (när jag kom tillbaka efter en vecka var han försvunnen.. färdig? gett upp projektet?) rostiga kanten där färgen flagar. Jag måste stanna upp och skratta över denna absurda situation och glatt fnissande slänger jag mig in i kampen att checka in. Skam den som ger sig! 50 år i Tyskland har lärt mig vad man kan använda armbågar till!

Bild Sophie Herken

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.