Berlin – och ändå älskar jag dig..

phyZickbild phyZick, fotolia

Har varit hemma i Stockholm och springer till bussen på flygplatsen i Berlin för att hinna hem. Springer som en gammal trött harmamma men hinner och hoppar upp på bussen och strålar mot chauffören och säger ”Väntade ni på mig – vad bussigt!”. Svar: ”Nääe, de gjorde jag verkligen inte!” Pang på rödbetan!

Ska gå på tunnelbanan och fortfarande i Stockholmskänsla väntar jag på att dörrarna ska öppnas – vilket de INTE gör i Berlin. På insidan står en ilsken liten farbror, infarktfara skala 1-10 = 8, och väser till mig när HAN gubevars öppnat dörren ”Va fan, vafför öppnarú inte också dörren?!?” Pang på rödbetan!

Ska gå av tunnelbanan och står redo vid dörren – som jag nu vet att jag själv måste öppna – och det är kanske 20 cm mellan mig och dörren. 20 cm! Två unga hipster – det är de där unga gossarna som vi har en hel del av, perfekt modedressade, framgångsrika i IT-branschen – tränger sig mellan mig och dörren – 20 cm! Ja, jag vet, tanter, som är äldre än 50 syns inte och 71-åringar verkligen inte, de ska stanna hemma eller på hemmet, men.. Pang på rödbetan!

Och ändå – jag älskar dig Berlin.. Jag vänjer mig igen och gömmer minnet av alla vänliga människor i Stockholm långt, långt in i mitt hjärta..

2 reaktion på “Berlin – och ändå älskar jag dig..

  1. Solweig Rittenschober

    Ja, detta finner jag anslående !
    Brukar roa mig med att läsa Magdalena Ribbings spalt i DN. Mycket underhållande !
    Inte alltför sällan beskrivs vi svenskar (framförallt stockholmare) som egocentriska och självupptagna till det olidligas gräns. Själv har jag helt andra erfarenheter. Varje gång jag är tillbaka i Stockholm, slås jag av hur vänliga, trevliga och inte minst roliga mina medmänniskor är. Servicen är toppen på såväl restauranger som i affärer. Har jag bara tur då, som alltid springer på det positiva ? Självklart inte. Min hemsnickrade förklaring är att vi som bor utomlands, har en annan förmåga att uppskatta vårt fädernesland med dess fördelar och naturligtvis också brister, än de har som alltid befunnit sig i samma trygga lunk.
    Jag trivs också alldeles utmärkt i Berlin eller Graz eller vart livet har fört oss, men när jag lyssnar på vissa av ”Sommar” programmen från P1, är jag bara svensk i själ och hjärta. Så kommer det säkerligen alltid att vara.

    Svara
    1. c s Inläggsförfattare

      Ja Solweig allt stämmer och jag går genom Stockholm och förundras över alla dessa kvittrande servicearbetande människor och tänker, varför är det så sällan här? But never mind.. Men i ärlighetens namn kan jag också se på Stockholm/Sverige med andra ögon men just nu överväger bara det positiva!

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*