Bättre sent än aldrig?

I Berlin är det nu tydligen normalt med sommartemperaturer på över 30 grader – med råge – och det medför att jag hänger här hemma i asfaltdjungeln, slö, slapp och likgiltig. Alltså börjar jag stöka runt i datorn och se där, hittar gamla brev skrivna till en för mig då ytterst viktig person och jag blir förskräckt när jag läser dem! Var detta JAG?? Denna krypande, bedjande person, beredd att underkasta mig alla önskemål och botgörelseförslag, späka mig,  bara… Ta-bort-knappen gick varm, förvåningen och ilskan steg – jag?? Ock så undrar jag, vad har blivit av mig under tiden som gått sen dess? Har jag blivit en känslomässig pensionärs-ångvällt som drar fram över andras liv och bara säger ”Här kommer JAG!”? Hoppas inte det och ändå är jag aldrig, aldrig mera beredd att ge upp mig själv så till den grad, aldrig mera beredd att alltid säga ”mea culpa”, aldrig mer beredd att svälja stoltheten för borgfreden och att späka mig. Må fan hellre ta mig!!

Bild Sophie Herken

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.