månadsarkiv: juli 2016

Huvva, huvva..

härjedalenNu närmar det sig! Jag ska ju på skrivarkurs i Frankrike med Karin Thunberg och 9 andra kvinns. När jag upptäckte kursen och anmälde mig svävade jag på rosa moln av lycka, för jag helt enkelt älskar det, som Karin Thunberg skriver. Det hon skriver träffar min själ som en musiker träffar rätt ton (fast ok, ska inte förhäva mig, är totalt omusikalisk…).

Förgrep mig på spargrisen – tänk om jag behöver pengarna senare, kanske nya tänder, andra reservdelar, vad vet jag.. Har bokat allt som behövs. Är ju inte van vid att vara ute och resa ensam, har ju varit gift i största delen av mitt vuxna liv och haft män, som gubevars vetat av att fixa och dona och ”lilla frun” har hängt med helt enkelt. Men jisses – nu är det JAG, som fixar (fast om jag ska vara ärlig – rätt spännande faktiskt)..

Och varför håller jag på att få Ågren då? Tänk om alla kan mycket, vet mycket, skriver så fint och lilla jag sitter där och tittar storögt på alla och inte kan springa och gömma mig. Har fixat ihop en del texter till en bok, som jag fått så fint illustrerad av en ytterst kär och kreativ person, och tänkte försynt försöka fråga Karin om vad hon tror. Och för att göra det måste jag  kasta mig i djupt och kallt vatten – tänk om hon tänker ”hjälp, ännu en pangis, som har trist och plitar ner en massa.. veeeeem ska läsa sånt??”. Och tänk om hon tycker, att jag ska virka grytlappar eller göra batik istället?

Har ju levt länge nog i Tyskland för att ha kunnat lära mig att ta för mig – vilket man verkligen kan i det här landet– satans Jante, stick och brinn.. Men lovar – ska försöka – frisk vågat, hälften vunnet? Om jag skämmer bort mig behöver jag ju aldrig se dem andra igen.. Snälla, håll tummarna!

opzko

Oro..

gudsomhaverKänner oro och en kall vind som kommer nerifrån Turkiet. Är visserligen långt borta – men -nu när våra grannar (med turkiska rötter) börjar föra över konflikten till oss här, slå in fönsterrutor hos motståndare, brutalt puckla på varandra, tycker jag mig känna igen ett viss mönster. Och nu – vågar jag nu stå upp och sätta ner foten, så som vi alla krävde av  den generation, som upplevde Hitlertiden? Jag ska nog inte vara så moralisk och stor i mun längre..

Något nytt på sopkrigsfronten?

livetlitet

Nä – jag är bara allmänt besvärlig och hoppar på både politiker och chefer för bostadsbolaget, pressen och annat och – konstigt nog – allt är tyst och stilla. Chefen för bostadsbolagets enhet i vårt område var visserligen mycket förstående och skulle klura på en idé, som ha kanske hade. Hoppet och lössen lämnar människan sist.

För övrigt brukar jag visa fula fingret utanför grannens dörr, när jag går ner för trappan och häromdagen slits dörren upp (han måste ha permanent sittplats framför sitt lilla titthål i dörren) och en högröd, ilsken granne viftar med sitt fula finger och vrååålar att han minsann ska anmäla mig hos bostadsbolaget.. Ho-ho, där kan man verkligen bli rädd, va..

På en webbsida  Weddingweiser finns  en artikel och den som kan tyska kan kika
https://weddingweiser.wordpress.com/2016/07/16/cecilia-ist-sauer/

Nä, annars inget nytt, i kvarteret ser det snart lika stökigt ut som i resten av Wedding, so what..

 

Makrillfilé på burk mot 80 döda?

blommorwaldemarc

Absurt, inte sant? Jag sitter och slötittar på facebook och ser ett inslag från det fruktansvärda attentatet igår i Nice. Men innan det börjar måste jag se en käck hemmafru (ja, tro´t om du vill men såna finns här i Tyskland fortfarande) lovprisa de goda grillade makrillfiléerna på burk. Sen övergår vi snabbt till 80 döda och många svårt skadade och bilder jag knappt inte ens mäktar se.  PANG på rödbetan – makrillfilé mot 80 döda? Snälla Facebook – jag vet, allt går maskinellt till i cybervärlden men finns det ingen människa som kan kolla såna sammanhang? Min blom-/sorgebild för alla offren.

En kvällstanke i Berlin

Vill ju inte vara en dysterkvist men tänk, här i Berlin är det nu vid 22-tiden dags att tända lampa.. Det upptäckte jag ikväll. Och vill ju inte sitta och klaga och jämra mig jämnt – men vart tog de ljusa, förtrollade  kvällarna vägen? Hann liksom inte med riktigt. Okey, nu är det ju här Berlin och inte Sverige och de ljusa nätterna man är van vid där – ja, dem kan vi här bara drömma om. Men ändå – jag vet även här i förskingringen är ju kvällarna ljusa och somriga. Ska inte vara orättvis och gnisslig och gnatig. Och nu? Är de redan slut? VA??

juninatten

 

tredje delen av ”du tror inte de e sant..”

skyldocka2HA! För er som inte är med på facebook vill jag meddela att mitt initiativ att plocka bort sopor och kasta ett getöga på det mesta ingår i en grupp av grannar, som fixar blommor och sånt och vi fick första priset i en kategori av staden Berlins miljöpris 2016! Det är balsam på en själ, som fortfarande går och visar fula fingret utanför ”den gräsliga grannens” dörr – ok, vet, hjälper inte, ser han inte, men kanske, kanske vibbarna når fram. I vicket fall som helst – pöser! Och inväntar nu – efter att ha kopplat in politiker, som kom och pratade med mig vid presentationen, att bostadsbolaget ska krypa fram och säga ”snälla, snälla, fortsätt att fixa sopor..”