månadsarkiv: maj 2016

Mitt nya yrke: filantrop

blablomma

 

Satt och småkikade på dopet av prins Oskar. Det tjusiga folket tågade in till högtidligheten och när damen Osher, konsul i San Fransisco, kom, fick hon av reportern yrkesbeteckningen ”filantrop”. ”Här kommer filantropen Osher”. Tjusigt värre…

Var tvungen att slå upp vad egentligen en filantrop är. Så där ungefär visste jag det väl, men inte som yrkesbeteckning, och se där: Person, som är positivt inställd till människor i allmänhet och som utan eget vinstintresse verkar för förbättring av människors levnadsvillkor. Ska genast trycka nya visitkort: Filantropen Cecilia Stickler. Hur låter det, va?! Är klart positivt inställd till människor i allmänhet – okey, vissa inte, står ju också i allmänhet – har inget eget vinstintresse för förbättring av människors levnadsvillkor, när jag kliver runt här i mitt lite sunkiga bostadsområdet och plockar sopor och fixar och donar. Fast undrar om jag inte ligger lite fel i alla fall. Men tjusigt lät det..

Världen kan bara inte vara ond..

alvingPå ett barnbarns föräldramöte kom en viktig punkt på dagordningen upp. En mamma framförde, att hon önskade att de, som lagade barnens mat, skulle använda Himalayasalt istället för det vanliga saltet.  Ska man här dunka pannan i den lilla skolbänken och gråta eller bara skratta?? Har man inte större problem här i livet då har man det bra.. Någon liten helikoptermamma sitter ordentligt fast i sin glasbubbla..

goethePå hemvägen från skolbarnspassningen medan föräldrarna diskuterade Himalayasaltet hamnade jag sedan i en Pegida-demonstration. Pegida är ett ultrahemskt politiskt parti.. Tror värre än Sverigedemokraterna. Snacka om Himalayasaltets vara  eller inte vara.. Kanske 20 skränande Pegidaanhängare stod  och tryckte bakom sin ledare, som med otroliga högtalare hävde ur sig ena hemskheten efter den andra. Skulle någon granne ha sovit då kl. 22 så stod den säkert nu käpprak i sägen – så högt var det. Men vi, som avskärmades av en otrolig mängd poliser, lyckades i alla fall skrika ner dem ordentligt. På nåt sätt kändes Himalayasaltet rätt så oväsentligt..

Toleranskontot har gått ner på minus!

appelblomNu är jag bara så satans trött på alla nedskräpande, förstörande grannar och medmänniskor att  det liksom rinner till igen! Vi är här i grannskapet ett litet järngäng, som pysslar, planterar,  röjer och kollar och vi gör det gärna.  Nu kommer det som man INTE får – jag är nu politisk  inte korrekt och tar mig den rätten att inte vara korrekt, för även jag är här i detta land en invandrare.  HA där fick ni!  Vi krävs med stora ord på RESPEKT och var är respekten vi får?!?!? I vissa andra länders traditioner och gener ligger det tydligen liksom  i att skräpa ner och vara minde aktsam, att lämna bänkarna vid lekplatsen, så det ser ut, som om en sopcontainer imploderat, att rycka upp kärleksfullt planterade blommor och antingen ta med dem hem (kul ni gillade blommorna..) eller bara trampa på dem (nähä, gillade inte blommorna? Fel sort?), att plocka ner plastpåskäggen ur busken och trampa sönder dem (gillade kanske inte att vi firar påsk? Nähä..), att strö skalen av solroskärnorna på marken så det ser ut, som om det snöat, att slänga, visserligen ihoprullade men ändå, fulla bajsblöjor i sandlådan etc. etc. etc…

Okey, okey – nu kommer väl shitstormen!! Hur kan jag bara våga att påstå, att det är vissa nationaliteter (vänligt och försiktigt uttryckt)? Jo du, jag är visserligen  gammal och grå – men även jag har ögon och öron i skallen och jag SER! Är faktiskt inte blind!! Och när jag ertappar någon och artigt ber om att använda papperspellen, eller att inte använda min parkerade cykel som fotbollsmålbur – hoho, nä, det återger jag inte i ord.. Har talat om för mina barnbarn att sådana ord blir man ful i munnen av.. Blir bara så satans trött och det JAG SOM VILL SE ÄR LITE RESPEKT… Säger som älskade Astrid Lindgren ”Vaffö gör di så?!” Och sätter nu inte in bilder av eländet utan hur fint det kan vara – så det så! Tji fick de!!

vitablommor

Århundradets kärlekskrig

allyou needLäser Ebba Witt-Brattströms ”Århundradets kärlekskrig” och katapulteras tillbaka i mitt liv.

Hon sa:
Att kliva omkring i ruinerna
av ett livslångt förhållande
och misstänka
att där aldrig stod
ett gemensamt bygge.

Hon sa:
Folk talar om olycklig kärlek.
Ha.
Det är en bagatell.
Det verkligt förfärliga är
den isande ensamheten
i halvdöd kärlek.
Innan den äntligen dör
är man själv död.

Ta vara på varandra! Tjingeling,  nu går jag ut på balkongen till solen, sommaren och mina fina blommor och njuter av livet..