månadsarkiv: april 2016

Kaosdag..

livet

I morse på väg till gymmet tappade jag hela min nyckelknippa. Står där utanför gymmet för att låsa cykeln och nästan framme bland allt skrotet jag ska lyfta och famlar i fickan och letar och INGA NYCKLARl! Kris!! Cyklar hem igen, trampar så det glöder i kedjan, kanske, kanske har jag tur som en bofink och nyckelknippan ligger där fortfarande. Det var ju också okristligt tidigt och vem är redan då på väg?

panikHar lagt den i kappfickan men kanske ”kört fel och utanför fickan” och tappat den och med 72 år hör pensionären lite visset, så jag hörde väl inte när den damp i backen.  Men klart som korvspad – ingen nyckelknippa! Sände en liten bön upp till min nya kompis Gud men ok, förstår, såna petitesser kan han inte fixa.  Och tappade nyckelknippan nästan utanför porten, så det kändes lite otryggt. Vem vet,  hur fiffig den är, som hittat den.. Alltså organisera reservnycklar hos dottern, in och börja trolla fram nya nycklar och cylindrar.. Skönt att man inte behöver byta hela dörren, hade kostat ännu mera.. Har nu nästan alla, frånsett nyckeln till brevlådan. Och allt kostar multum.. STÖÖN… Vet du vad cylindrar kostar? Oh vad jag hade kunnat shoppa loss på Zara för de pengarna.. Nähä! .. suck.. Och nu är jag totalt nyckelfixerad och håller ständigt på och kollar om nycklarna ligger i kappfickan..

Tårtförpackningar i Berlin nr. 3

 

kuchen3

Dags igen för lite gnäll över de tyska tårtförpackningarna.. Mina tyska vänner himlar med ögonen och tycker jag är allmänt besvärlig.  Men det rann liksom över idag på hemvägen.

You remember? Tårtbitarna packas på en liten pappskiva – helst av den minimala sorten så att de gärna ”hänger lite över kanten”. Sen packas det hela in i ett tunt eländigt papper, som på hemvägen börjar blöta upp sig.. Se bilden.. där smyger fruktkrämen sig in i pappret. Sen gäller det att hålla den horisontalt på handflatan, inte vicka till och för Guds skull, ha inget annat att bära!

F…ans moster – vad är det för en eländig tradition???

Jo  jag hör er alla ropa att visst finns det kartonger . Jo, det vet jag också, men de finns bara i ”fina” affärer.. Har vi vanliga dödliga inte också rätt till vettiga transportmöjligheter??

kuchen1

Drömmar – då och nu..

Donut

Vad drömde jag om som ung och tonåring och med livet framför mig? Lite skämmigt kanske, men jag drömde faktiskt om att dansa vals på slottet Schönbrunn i Wien.. Det var den tiden, när vi satt och snyftade på ”Sissi den unga kejsarinnan” och vi alla var  störtförälskade både i Romy Schneider men framför allt Karl-Heinz Böhm. Ja, har man inte mera högtflygande drömmar i livet, då går det, som det går – fast så fasligt illa blidde det inte i mitt liv i alla fall tycker jag.

Jag kom till Schönbrunn som ung kvinna, men en vals blev det inte med min dåvarande man – en ”produkt” av 1968s studentrevolution i Berlin. Han skulle hellre ha hackat benen av sig, än att dansa vals i detta kapitalistiska, monarkistiska elände. Dessutom kunde han inte dansa vals alls.. tji fick jag..

WalOch vad drömmer jag om nu, nu när jag är 72? Oh, har landat ordentligt på marken och nu drömmer jag bara om att mina barn och barnbarn ska få vara friska och lyckliga och att jag, när jag sen ska dö, ska få en snabb, bråd död och inte bli liggande som ett gaggigt kolli tills det är slutgaggat. Är det kanske lite för mycket önskat och drömt? Vi får välan se..  Än så länge tänkte jag inte lämna in..

Bilder Sophie Herken

Nytt från 128 cm

gudsomhaver

128 cm  lite oroligt:“ Du mormor, när du är död och i himlen, hur får jag då födelsedagspresenter och julklappar av dig? Kastar du ner dem från molnet, som du sitter på?“

Mormor: ”Oh lilla Fillifjonka, jag ska lämna pengar hos mamma så fixar hon det”

128 cm: ”Toppen  mormor, ska vi leka lego igen? ”

Skönt när problem kan lösas med framförhållning..

 

Tack till alla mina supporters!

IMG_1510-1Oh tack alla raringar för uppbackning när jag velade hit och dit, om jag skulle eller inte skulle åka till blogg-träffen 50+  i  Köln. Ja kära nån kan man ju tycka, va ere me de då? Men är kanske lite  velig av mig. I vilket fall som helst – jag kom iväg, träffade ca 25 trevliga och engagerade kvinns och de flesta har väldigt proffsiga bloggar. Resebloggar, modebloggar, lifestylebloggar, ommmm-bloggar och sånt. Är nog lite udda med min –  but so what.. När jag sen på natten vek hem till hotellet genom Nippes var det en glad svensk pangis, som inte hade fått Ågren och som var jätteglad för det. Jisses vad jag hade grämt mig.. Men visst var jag äldst och när de snackar hashtags och sånt blir jag tyst som en liten mus.. Så tack alla ni  raringar, som har pushat mig!!

IMG_1526-1

 

Ska jag, ska jag inte..

På nätet har eldsjälar bildat en grupp för bloggare 50+ och i morgon ska vi träffas första gången i Köln. 25 pers har anmält sig. Och jag på mitt vilda, pucko spontansätt (ja, ja, fråga mina ex..) bokade genast superbillig tågbiljett och hotell, som tyvärr inte var så billigt – hela Köln är tydligen ute och jippar fredag natt.. Och nu sitter jag och gruvar mig.. ska jag verkligen åka?? Eller Ågren?? Känner ju inte en käft, alla är säkert yngre (det var inte 70+ vi pratade om..) , intressantare och va vet jag.. det där med att mingla är inte min grej – egentligen.. fast folk tycks tro det, ser tydligen lite uppkäftig ut.  O vad då, då? Resa land och rike runt för att träffa andra galningar, som bloggar?  Fast de jag har haft kontakt med har varit väldigt spännande människor. Att vara soffpotatis fram tv är rätt skönt också, va..

IMG_1508-1Har i alla fall tagit fram ryggan och packat ner min survival-kit. Ett antibiotikum – om jag skulle få blåskatarr, min worst case, talar av erfarenhet – och ett par reservglasögon. De gick sönder en gång när jag inte hade ett extrapar med och det var inte kul att åka tåg själv tvärs genom Tyskland utan att se mycket.. Fast jag hörde ju när de ropade ut min station.. Nä nu djäklar – jag ska! Ågren får inte åka med!!

Grattis Ingvar Kamprad!

Grattis Ingvar – försenad liten fördelsedagspresent till dig med lite klirr i kassan (i din, inte min..) Tänkte bara åka och kika lite på Ikea och så här blidde det… Det vanliga Ikea-syndromet..

ikeaFast fasligt sjåigt hem tvärs genom Berlin med 2 spårvagnar..

Säsongstart och säsongjakt..

Oh jag blir bara sååå trött ibland på dessa sopor! Ok, får skylla mig själv, ingen har bett mig att runt mitt hus och på lekplatsen knata omkring med en nypare och en påse och plocka sopor – blir bara så deppad av att se eländet ligga där och därför gör jag det – och normalt sett klagar jag inte utan ser det som min kvälls- eller morgonsport.

IMG_1498-3Nu har nya utesäsongen startat – av denna sorts glassförpackningar plockar jag på lekplatsen upp cirka 59 styck varje dag. Och de eländingarna är hala och svåra att greppa också.. satans elände..  Men hur ska de annars härliga ungarna (i mitt bostadsområde 70% med migrationsbakgrund, som man så vackert säger) lära sig ,att de där orangefärgade behållarna soporinte bara är till för att sparkas upp, så soporna kan drapera sig på marken, utan också egentligen är till för just såna förpackningar, när deras 4:e generationens migrationsmammor sitter uppraddade på parkbänken och snackar och snackar och sen, när de försvinner hem med sina telingar, ser det runt parkbänken ut ,som om en sopcontainer exploderat ? Kom inte och snacka om tolerans, multi-kulti och hela köret – ÄVEN JAG ÄR INVANDRARE!!! – och ta mig fan, inte slänger jag allt runt omkring mig!! Inväntar nu min första shit-storm!!