månadsarkiv: oktober 2015

Uppryckning Vattenfall!

rudall30

Bild rudall30/fotolia

Kära Vattenfall – eftersom vi är landsmän/kvinns tar jag mig friheten att säga, nu gäller uppryckning här i Berlin! Sluta att såsa och vela här! Det är ni som har hand om gatubelysningen i Berlin och den är gubevars inte mycket att hänga i julgranen och för en skumögd gamling är varje gatulykta en välsignelse. Där jag bor är det mörkt som i Afrika på natten och de få lyktor som vi har räcker egentligen inte till – fast enligt tyska ljusnormer ska det tydligen räcka till för att kunna famla sig fram – och exaktament där det är som smalast, mörkast, mest igenvuxet, där har lyktan gått sönder. När jag cyklar igenom där på natten dunkar hjärtat ända upp i halsgropen och drar en suck av lättnad när jag kommit förbi. by-studio

Bild by-studio/fotolia

Fråga mig inte hur många gånger jag skrivit till Vattenfall och fått samma bla-bla-bla-svar att ”det kan dröja”. Idag lyckades jag med undret att få en livs levande person på telefonen – naturligtvis efter att ha tryckt mig igenom ”Vill du… tryck 1” Vill du… tryck 2” och fick svaret att lampan befann sig ”i sanering”. Hä? Står där och är trasig och befinner sig i sanering? Har den fått en medicin som vi väntar på ska verka? Har inte sett en livs levande montör där, inga spår som visar på aktivetet, nä, den står där och sanerar sig själv.. Toppen! Blev hänvisad till ett statligt ”överställe” och hur naiv får man vara när man försöker ringa dig på fredag förmiddag?? Ok, på måndag, då jäklar. Jag VILL ha den där lampan att funka.

Lyckan kommer, lyckan går..

Hej min solkompis – du och jag som brukade kliva upp tillsammans, nu gömmer du dig bakom hörnet men tro inte att jag ligger längre och drar mig för det.. Nu glöder du rött runt knuten istället och träden ute på min gård har plötsligt tappat sina gula och röda löv och stammarna ser lite nakna och vilsna ut… Det ser ut som om de fryser. lilleprinsenliggerb

Okey, då startar vi in i en ny jämmerdalssäsong – elände, mörkt, kallt och fanans moster.. Nä faktiskt inte – det kanske inte är mycket jag lärt mig i livet, men det har jag i alla fall lärt mig: att älska varje dag och det gör jag – det finns sällan mörka dagar i mitt liv. Hör både till höger och vänster av kära att de faller i djupa hål vissa tider och tackar min Skapare för att han – hitintills – förskonat mig från det. Har väl andra ryggsäckar att bära.. Tvärtom – när jag vaknar på morgonen kan jag inte ligga kvar och dra mig utan vill upp, upp och starta dagen och sitter kl. 5 med mitt kaffe och njuter och tänker – oh, underbart, ännu en dag till.. Och oh så skönt att inte behöva ta hänsyn till om någon annan kräver sängnärvaro utan kan hänsynslöst (okey skonar grannarna och dammsuger kanske inte då..) rivstarta kl. 5. liefeblitetb

Vet, det kommer regndagar och mörker och då myser jag in mig i min lilla lägenhet och mina lådor och skåp är aldrig så ordentliga som under den tiden. Mina klädtravar skulle försätta en militär i ett lyckorus och alla papper är perfekt sorterade. Även det kallas lycka – jag vet, ni yngre, ni tror säkert inte jag är klok, men just wait and see!! Lyckan kommer, lyckan går och vad lär man sig i livet? Lyckan förändras..

Har varit ute på resor..

PA160098Har varit en vecka på SWEAs internationella världsmöte i USA– over there, you know. Var mycket givande och den berömda swea-snack-nivån (350 kvinns den här gången..) var total. Innebär rekommendationen: ta ur hörapparaterna (mina alltså) och ibland undrade jag om man inte skulle ha hörselskydd istället. Men om SWEA berättar jag en annan gång!

mc4

Var nere i Arizona och där är människorna så otroligt vänliga, att man knappast orkar med det och känner sig som en annan gammal surf…a och gnällspik. Att de bara orkar! Det är sweatherat hit och dit och föreställer mig att killen i kassan på snabbköpet här säger ”Sötnos, vill du ha en plastpåse till?” Just dream about it – skulle tro att han vore drogad.. Och även om kritiker mumlar om ”du ska bara inte tro, att de menar det..” gillar jag det – jag går på det och smälter som en smörklick i solen! Den här trevliga kompisen träffade jag och inbjöds genast till en liten provsittning och om jag inte fegat ur i landet utan hjälm till en provtur. Kort kjol är kanske inte optimalt för sådana förehavanden men en ljuvlig gammal flower-power-bikare med tre tänder i överraden kramade mig hjärtligast när våra vägar skildes åt.

Heimat?? Fosterland??

Den nya tyska förbundsrepubliken har firat sin 25-årsdag och det med pukor och trumpeter. Såg bilder från Brandenburger Tor med kör, som sjöng ”Götterfunken” (gåshudsgaranti!) av Beethoven under ett bombastiskt fyrverkeri med enorma glittriga tyska fanor runtomkring.

gröngubbe

Det är vi inte riktigt vana med här – här ligger man annars mycket lågt med att vara tysk – vis av erfarenheten – fast jag själv tycker, att vi snart kan bli lite mera relaxade, eller som man nu säger, bli lite bekvämare med det.. Samtidigt en stor diskussion överallt, om vad ”Heimat” är. Var faktiskt tvungen att slå upp det och det finns ingen bättre översättning än fosterland/fädernesland. Men det är det inte – det är den där känslan av tillhörighet, trygghet, vara rotad, att sjunka ner i det välkända och oftast älskade. Här har man länge inte fått tala om Heimat utan att bli klassad som förlegad nazist men nu äntligen vågar sig tyskarna ut ur garderoben och erkänner att de faktiskt också har ett Heimat och gillar det och står upp för det – utan baktankar..

svenskflagga

Nu när alla pratar om Heimat tänkte jag- och var är mitt egentligen? Jag har bott 23 år i Sverige och 48 i Tyskland och det känns nästan lite pretentiöst att säga, att mitt Heimat, det är Sverige, där känner jag rötter och trygghet.  Det är där jag  blir tjock i halsen när jag hör ”Den blomstertid nu kommer” och när jag ser vattnet, himlen och känner lugnet. Och samtidigt måste jag erkänna, att när jag är i Sverige, ibland  enligt älskade Astrid kan känna ”vaffö gör di så?!” och när jag kommer till mitt gamla sketna, ilskna och skitiga Berlin känner jag, ”men oj, här känns också som Heimat”. Alltså summan av kardemumman: Man kan ha två Heimater och älska båda villkorslöst! Och det gör jag!!

 

bilder – av mig och william87/fotolia