månadsarkiv: augusti 2015

Nu vet jag vad som gick fel i mitt liv..

Nu vet vad som gick fel här i mitt liv! Har klart  ingen vinnarskalle!! Satt i morse på träningscykeln – så där lite lagom halvsvettigt – på McFit och iakttog en man (med mucleshirt och massa muskler, som sig bör..) , som slet med en skivstång. Han pustade, svettades, stönade, stånkade och hävde och hävde  matthiasener och ack, det såg klart inte skönt ut för ryggen – och när nästa skiva kom på stången blidde det för mycket – MEN inte gav han upp för det inte.. Inga ledsamheter här inte.. Vid 111:e försöket lyckades han häva upp eländet – som sen dunsade ner på golvet. Tur att ingen liten fot var i vägen.. Och jag? Tar det emot och blir för jobbigt? Icke säger Nicke att jag skulle slita och försöka och försöka tills det går.. Nej, går det inte så går det inte, basta.. Livet har sina begränsningar.. Det där med Vinnarskalle som man säger – va e de för nåt??

Bild Matthias Enter/Fotolia

Tyskland, som sakta men säkert i samlad tropp knatar in i väggen

burnout westend61bild: fotolia/westend61

Läste just idag att tyska fackföreningen kommit fram till att det inte är hälsosamt att jobba över. Pah – vilken insikt! I Tyskland jobbar man över och det med råge. Varje nybörjare som
t. ex. jurist, inom reklamen vet ,att den kan säga farväl till världen utanför – d et är terra incognita (läste latin i skolan, eländet ska väl ha lönat sig lite..) och det där med att gå ut på kvällen, skaffa familj – glöm bort det! Det funkar inte! Det krävs att du jobbar häcken av dig och om du inte gör det, får du mer eller mindre tydligt höra, att om det inte passar, så väntar flera på jobb..

Jag var ju på kurs i Stockholm och slogs av detta otroliga, att om någon skulle föredra från, vad vet jag, kl. 9-11 så pang bom – precis kl. 11 var det finito. Och det var inte ett undantag – alla höll sig till sina tider! Gå på motsvarande kurs här i Tyskland – pah, när de kommit upp i varv och talat sig varma, kan ingen dagordning bromsa dem och om det enligt program skulle vara slut klockan 17 kan du vara glad om du kommer hem innan solen gått ner (runt midsommartiden..). Tyskar gillar att prata och de är vana att ta plats helt enkelt.

burnoutrudie

bild: fotolia/rudie

Jag minns tiderna när vi pratade om att alla gick in i väggen i Sverige. Nu har det ändrats lite – man slutar jobba i kristlig tid för att till och med chefen kanske har barn, som ska hämtas på dagis. Vilket du kan glömma här i Tyskland – är du chef har du inga barn som du hämtar. Du kanske har barn, men du hämtar dem klart inte.. Du måste stanna på jobbet och vara viktig – för annars sågar någon annan på dina stolsben..

Ack ja Tyskland – fortsätt ni alla att kliva in i alla väggar ni hittar. Jag är glad att jag slipper – som pangis slipper man eländet.

Oh lyckliga Sverige!

svenskflagga

Fick i somras vara uppe i Stockholm två veckor och jag satt där ibland som ett ilsket och avundsjukt frågetecken. Och för vadå då??

Fall nr 1: Jag var på kurs på en stor myndighet i Stockholm och jag trodde jag var i det förlovade landet. Så vackert, så smakfullt, så genomtänkt, så tjusigt. Vackra möbler, vackert utsmyckat, ordning och reda och flott som ett bästa lyxhotell.. Och då galopperar en skräckfilm i min hjärna och jag ser bilderna från Bürgeramt Mitte, polisen Berlin och vilken myndighet som helst här – frånsett departementen, men dit kommer ju ingen vanlig dödlig människa över tröskeln, där är det nog tjusigare. Hur fanken har de i Sverige råd med det och vi, vi som är Europas ekonomiska motor och såååå rika (säger de i alla fall..) – hur ser det ut här? Jag ska inte börja tjafsa om skolorna i Berlin, som delvis skulle passa bättre i Rumänien (förlåt Rumänien!) men lite snålvatten rinner i alla fall till..

Fall nr. 2: Människorna verkar nöjda med sitt liv och är vänliga – jag mötte inte någon surpuppa under hela tiden, nä, jag går inte på droger, expediterna kvittrar som små lärkor och de ser faktiskt ut som om de tyckte att det var roligt att just den där pangisen från Berlin kvistade in i affären. Mitt första inköp när jag kom hem till Berlin var på Lidl och ok, hur kul är det att sitta i kassan där, men är det kuligare att sitta på Ica? Och hon på Lidl var klart inte på solskenshumör.. nähä..

Fall nr. 3: Fenomenet Centralen – i tunneln under Centralen går man i högertrafikslandet Sverige till vänster, dvs. galen pangis från Berlin knatade på höger sida och det gick INTE bra och även dörrarna är gjorda för vänstertrafik. Men allt funkar och löper glatt på – inga problem här inte! svenskhusrolf_52

Fall nr. 4: Jag fick sitta på en klippa i Skärgården, lyssna på lite vågskvalp och lukta på vattnet och bara vara lycklig. En frid i min själ!

Fall nr. 5: Allsång på Skansen (får inte jämföras med Musikantenstadel, annan kvalisort) – för mig ett fenomen där jag får akuta och häftiga fnissattacker, men så ser jag detta hav av lyckliga, sjungande människor och tänker, vilket lyckligt land, som har så lyckliga människor!

hallontartaOk nu finns det nog folk här som tycker : stick och brinn! Och jag älskar ändå Berlin, men….

 

Bilder: william87/fotolia, rolf_52/fotolia och hallontårtan fick jag själv njuta av..

Berlin – och ändå älskar jag dig..

phyZickbild phyZick, fotolia

Har varit hemma i Stockholm och springer till bussen på flygplatsen i Berlin för att hinna hem. Springer som en gammal trött harmamma men hinner och hoppar upp på bussen och strålar mot chauffören och säger ”Väntade ni på mig – vad bussigt!”. Svar: ”Nääe, de gjorde jag verkligen inte!” Pang på rödbetan!

Ska gå på tunnelbanan och fortfarande i Stockholmskänsla väntar jag på att dörrarna ska öppnas – vilket de INTE gör i Berlin. På insidan står en ilsken liten farbror, infarktfara skala 1-10 = 8, och väser till mig när HAN gubevars öppnat dörren ”Va fan, vafför öppnarú inte också dörren?!?” Pang på rödbetan!

Ska gå av tunnelbanan och står redo vid dörren – som jag nu vet att jag själv måste öppna – och det är kanske 20 cm mellan mig och dörren. 20 cm! Två unga hipster – det är de där unga gossarna som vi har en hel del av, perfekt modedressade, framgångsrika i IT-branschen – tränger sig mellan mig och dörren – 20 cm! Ja, jag vet, tanter, som är äldre än 50 syns inte och 71-åringar verkligen inte, de ska stanna hemma eller på hemmet, men.. Pang på rödbetan!

Och ändå – jag älskar dig Berlin.. Jag vänjer mig igen och gömmer minnet av alla vänliga människor i Stockholm långt, långt in i mitt hjärta..