månadsarkiv: juli 2015

Om att vara ute på date-banan igen..

phyZick Jag lovar – JAG SKA LÅTA BLI om någon undrar, om jag skulle kunna tänka mig en liten, liten date.. Slå mig, bit mig, spärra in mig, gör vad som helst om jag börjar surra om att jag ska på DATE igen.. Alltså, jag är ute på några pangis-sidor på nätet där jag klart och tydligt säger att jag bara är intresserad av kompisar – manliga och kvinnliga – INGET MER – I promise!! Men det tycks inte gå in i manliga skallar. Hur kan jag bara avstå från alla dess härligheter, som de äldre herrarna (säger att de) kan erbjuda mig?!?!? Alltså utgår HAN från att jag bara väntar på att drömprinsen äntligen ska föra mig till sänghalmen och JAG från att det är en trevlig, rolig och intelligent prick, som bara har lust att snacka, äta, gå på bio etc.. Kan inte gå bra, va?! Här några utdrag ur mina senaste ”äventyr”:

Kandidat nr. 1: En fryntlig herre med stor ölkagge ,som verkade ha humor i alla fall (syftningsfel: det var herren och inte ölkaggen, som hade humor..) och vad spelar en ölkagge då för roll? Fast… hm.. har verkligen lite svårt för ölkaggar, så tjusiga är de verkligen inte.. Okey, vi pratade och hade rätt roligt över en kopp kaffe, tills han undrade om jag hade körkort. Jo, klart att jag har det. Jo, han skulle till helgen behöva bli körd till en stad ca 30 mil från Berlin, om jag kunde tänka mig det, för de hade dragit in hans körkort?? Jag lämnade honom med beskedet, att jag faktiskt inte sökte jobb som som chaufför..

Kandidat nr. 2: En lång, rätt trevligt utseende man som verkade, som om han kunde räkna till tre och skriva sitt namn. Vi träffades på en plats där vi båda inte är så hemma och han ser med sina 190 cm fruktansvärt hjälplös ut när vi letar efter ett cafée och alla som känner till Berlin, vet att vid Kastanienallée är det smockfullt med caféer, men om en karl inte bestämma sig.. suck.. Jag tog tag i det hela och vi klev in och där blev vi sittande i två timmar – jag med min cappuccino, som jag snällt fick betala själv – och han pratade – verkligen – utan punkt och komma i två timmar. Min cappuccino hann kallna flera gånger om. Inte EN ENDA FRÅGA om vad jag kanske tyckte eller tänkte eller gjort. Nä, är ju inte heller i hans ögon något av värde kanske..

Kandidat nr. 3: Vi träffades aldrig för redan verbalt bredde han ut allt han tänkte göra med mig och min kropp och fick en känsla av att han eller kanske jag missuppfattat det där med kompis lite granna..

skrik

Kandidat nr. 4: Såg relativt hyfsad ut på kortet, kom från en annan kontinent men verkade kunna tala ordentlig tyska i alla fall. Vid träffpunkten stod en liten, liten, tunn man med otroliga löständer. Han verkade totalt vilsen i sina kläder och och löständer och livet och visste inte vart vi skulle gå – återigen bestämmer mamma och vi satt oss för att förkorta pinan på första bästa plats – omgiven av ett otroligt trafikbuller och jag hela tiden med tanken ”hur kommer jag snabbast iväg här..”. Jag beställer min cappucino och han ett glas kranvatten!! Vafan vill jag med en kompis, som beställer kranvatten, va?? Denna halva portion man med otroliga löständer, som jag hela tiden var tvungen att stirra på, malde i en timma i sträck om sitt liv tills jag avbröt pinan och vid avskedet kom en (EN) fråga till mig: vilket yrke jag hade haft i livet? Pah, det är det som kallas empatisk intelligens, inte sant??

parzille

 

Okey, mitt liv har kanske inte varit så intressant, att man behöver fråga om det men nä, jag är så dödstrött på hur männen tar plats och blir lika förbannad på mig själv för att jag inte står upp och säger att nä, sitt du och fundera på ditt liv, jag tar mitt och går! Min dröm om den trevliga, roliga, kulturella bögen får jag väl begrava – har förstått att jag inte står högst upp på hans önskelista!

översta bilden: phyZick, fotolia

Att resa med tyska tågsällskapet DB…

Ja, de e inget för folk med svaga nerver! Från och med den här helgen hör jag till den stora skaran DB-gnällspikar. Var och hälsade på vänner i Göttingen och Bremen och att apokalypsen skulle komma just den helgen med värmeböljan med temperaturer på 37 grader, ja, det kan ju inte järnvägen rå för, men..

förra året, förrförra året, förrförrförra året (så kan jag hålla på ett bra tag till..) funkade inte AC:n på snabbtågen – där man naturligtvis inte kan pilla upp något enda litet fönster eller få in en liten, liten gnutta luft – allt är hermetiskt tillslutet – och man kunde se dramatiska bilder på folk, som avslutade sin resa, utburna på bårar av stiliga brandgossar – varför fick jag inte det?? Gillar tuffa brandkillar -. I det första tåget kom konduktören och uppmanade oss med allvarsam min att gå in i en annan vagn för hon kunde inte ”ta ansvaret för som kunde hände om vi satt kvar”. Tacksamma lomade vi i samlad tropp in i nästa vagn där – oh under – det fanns plats kvar.

engammalkvinna

foto tommaslizzol fotolia

Hemresan började så här. Klockan 9:00 köper jag vid disken av en levande, tänkande och läskunnig (antar jag) person min biljett till tåget som skulle gå klockan 9:33. Alltså 33 minuter senare. Satt uppe i bastun på perrongen och väntade och exaktament klockan 9:32 kommer informationen att det inte kommer något tåg alls. Tjo flöjt och tji fick jag! Nähä vad nu?!? Kan man i dataåldern inte kommunicera med dem, som säljer biljetterna att det inte kommer något tåg alls, det kan väl i Herrans namn inte vara så svårt? Antar att tåget fick Ågren och stack iväg utan oss.. Har någon sett till det??  Vi var sysselsatta med att försöka hitta en annan möjlighet att komma från Bremen till våra andra tåg i Hamburg. De med svaga nerver bildade samåkning och åkte bil. Jag gillar utmaningar och stannade kvar..

Ok, slog mig fram till Hamburg och fick mitt ICE snabbtåg och vad händer? Vi sitter där och känner värmen stiga, vi blir mosigare och mosigare och på det här tåget låtsas man som inget hänt och låter oss sitta där och blir rödmosiga. Att det natten innan varit oväder på sträckan och att vi istället för med ca 250 km i timmen fick krypa fram i snigeltakt till Berlin – utan AC – , ok, det kan de ju inte rå för, men för helsicke, kan man inte klok av VARJE sommar lära sig att de där AC:na som tågen har är kassa?!!?! Totalt kassa!! Jag hade så mycket vatten med mig att jag hade kunna traska tvärs genom Sahara och mina njurar var så genomsköljda som inte på länge – tanken på att kanske toaletterna skulle lämna in, den tanken vågade jag inte tänka och när jag sen klev in i min lilla lya kände jag bara lycka över att ha överlevt den här apokalypsen..

Nä ni där på DB – skärpning!!!

matthiasenerfoto mathiasener fotolia