månadsarkiv: maj 2015

Må du steka länge där nere i helvetet!!

skyltdocka1Ja, ja, jag önskar min granne detta. I morse gjorde jag min vanliga lilla ”soprunda” och området runt huset såg relativt okey ut. Och vad ser jag, medan jag pysslar i en annan hörna har en granne lyckats placera två smällfeta, tunna och genomskinliga plastsäckar med köksavfall, lutade mot en buske, men mitt på platsen! Helvetes…

Det är ju inte så att vi inte har sopstationer och soptunnor. Ja, jag vet, jag bor i Wedding – ett av Berlins värre bostadsområden, men även vi har soptunnor, you cant belive it.. – fast ibland undrar jag det när jag ser all skiten på gatorna.. Jag tror jag vet var den grannen bor– i hans/hennes/hens hus måste man vandra säkert 10 steg extra till sopstationen. Det är ju verkligen en oerhörd och omänsklig strapats – ja, med den sopmängden.. – och det orkar hen kanske inte. Alltså ställer hen säckarna helt enkelt på gatan. Var fan tror hen vi är, va??!!

Mina fördomar är på larm – ok, en stackars människa som inte vet hur man gör i det här landet, fattig och främmande.. Men ack – i säckarna är bara rester och förpackningar av verkligen dyra ekologiska förpackningar, inget Lidl här inte, och högst uppe i ena säcken festprissens långa kvitto från kvällen innan från en känd  restaurang i Prenzlauer Berg, där de ”fina” bor (kan ju ställa dit dina satans sopsäckar, va!!) på EUR 151.-! Pah! 151! Som vi säger på tyska – för det måste en gammal tant sticka länge.. Ungefär SEK 1700.- och för Berlinförhållanden mycket – om det inte var hundra pers som åt, men det var det inte..

Jag svär eder och förbannelser och önskar hen länge, länge bra värme där nere och tar bort sopsäckarna och blir bönhörd när jag ber att säckarna inte ska spricka när jag lyfter upp dem till containern.. Tanken OM… oh-oh…

skyldocka2

Idag är jag en vissen tulpan..

blommorwaldemarc

Vaknade i morse med luftrör som kändes som rå köttfärs.. och jag som inte ens äter kött och absolut inte köttfärs.. blä… efter sjöar av te med honung (har redan lyckats med att bränna tungan – hur kul är det på skala 0-10??) lyckas jag i alla fall få igång apparaten Cecilia. Tänk att en sån där vanlig liten skitförkylning kan få en att känna sig så döende.. och jag som verkligen är van med andra grejer.. då tänker jag, att drottning Elisabeth never ever- och inte heller Angie för den delen –  skulle låta någon märka något, utan ta sin handväska på armen, sätta på sig hatten och kliva ut i livet – alltså Cecilia, upp med dig och börja dagen!!

Vad är det för gemensam nämnare på att gå på gym och att damma?

 

matthiasener

 

Damm och gym är eländes elände. När jag går ut från gymmet och känner mig så där oerhört duktig och inte har fuskat alls egentligen – bara pyttelite -, tänker jag att NU, nu kan jag luta mig bakåt och synda –så där lite, lite i alla fall. Men ack, efter tre dagar är det dags igen. Tortyrredskapen väntar på mig. Så länge höll det. Och med dammet är det likadant – när jag går till attack på det och sen njuter av dammfria zoner – icke säger Nicke – snabbt som ögat är det där igen. Aldrig tar det slut! Snacka om hållbarhet eller sustainability som det politiskt korrekt heter nu förtiden..

 

Bild: Mathiasener, fotolia

Fortsättning på temat grannar..

Tro inte att det är bara i Tyskland, Berlin, som det finns små poliser (jag brukar säga att i varje tysk bor en liten, liten polis..) här och var – se min historia nedan om – den forna –  sittgruppen i vår anläggning. Min syster skickade detta foto. De har framför huset på en liten gräsmatta små  kryddplanteringar. Hur fina som helst och det är aldrig någon som annars uppehåller sig JUST där..  Vad har hänt med svenska folket??? Tänker ni härma tysk ordentliget? Nä va, låt bli det.. Men observera – tonen: Vänligen.. Ack, ack, här var det vrål och GEEENAST och VAD FAAN etc..

 

sophieskylt

Om att leva med grannar i Berlin..

Nu ska jag berätta om hur det är kan vara att leva med vissa grannar i Berlin. Jag bor nu efter min skilsmässa i Wedding. Det är ett område som klart kan rubriceras som ”allmänt nedgånget, fattigt, social misär och problematiskt”. Men även i detta område kan man trivas. Jag trivs alldeles utmärkt här och har lärt känna så många människor, som jag har stor, stor respekt för och säger ”chapeau och återigen chapeau”.

Där jag bor har vi en väldigt vacker innergård. På gården har vi lindar, rododendron och annat vackert grönt – jag kommer från Norra Bantorget och är inte så bra på det där som växer och har sig -. Lindarna doftar sen på sommaren så underbart, att jag nästan blir berusad. I vilket fall som helst – på den här gården fattades något, där man kunde sitta lite mysigt och njuta av livet.

biergarnitur3kl

Ur ett projekt för den ”Sociala staden” fick jag pengar och kunde köpa en sittgrupp. En sån där stabil grej, som står i alla tyska uteserveringar – Biergartengarnitur – men den här var verkligen tyskt gediget arbete, tung som fanken och stabil med ryggstöd och hela tjosan. Den kom, placerades fint under de lummiga träden. Killarna spelade kort, de turkiska mammorna kom med te och satt och pratade medan barnen lekte på lekplatsen, jag kunde ta ett glas vin där på kvällen med en granne.

bier4klein

Men ack – jag hade glömt den tyska själen… Upproror! Anarki!! Den ena grannen kom och skällde ut mig, så att jag var tvungen att be honom lugna ner sig, för jag är inte så bra på livräddning, för han var väldigt nära att få en hjärtattack.. ack, ack, detta höga blodtryck när man blir gammal, man ska vara rädd om sig.. En grannkvinna vrålringde på min dörr och vrålade ”den måste BOOOOOORT och GEEEEEENAST!!”. Jag frågade, om hon inte kunde säga det normalt till mig och hon vrålade ”jag hetsar inte alls upp mig, jag pratar heeeelt normaaaaalt”. Jisses, vill inte komma i blåsväder, om hon en dag verkligen hetsar upp sig.. De som bor i Wedding har inte bara en kort stubin, de har ingen alls.. PANG PÅ RÖDBETAN!! Här slösar vi inte tid på diplomati.. Parallellt till detta hade naturligtvis bostadsbolaget larmats och jag fick omgående meddelandet att ”om sittgruppen inte är försvunnen till den 22.5. kommer den att betraktas som grovsopor och transporteras bort”. Alltså okey, efter den 22.5. skjuter man skarpt.

Eftersom jag fortfarande är i lite i trotsåldern, firade vi en liten fest precis innan ultimatumet gick ut – medan de klagande grannarna snurrade runt i buskarna och svor eder och förbannelser över den där dumdristiga svenska pensionären. Och nu har sittgruppen transporteras bort och lugnet hägrar och varje gång jag går förbi särskilt utvalda grannars dörrar visar jag det fula fingret.. aj-aj.. illa..

Att ändra livets riktning

rosa rosettIgår var det ”Avon Lauf” här i Berlin. I Frankfurt hette det ”Race for the Cure” och vi (jag och mina medsystrar) tackar alla sponsorer, som ställer upp för det. Den dagen går helt i rosa för alla medsystrar med bröstcancer. I Frankfurt – ja på den tiden det begav sig med eget knä – sprang jag med. Vi som var drabbade i rosa t-shirts, de friska i vita. När vi startade våra 5 km låg det framför mig ett böljande av hav av rosa t-shirts och den känsla av gemenskap, trygghet var otrolig. Vi var många, vi sprang, vi knatade fram, vi levde!

rosaballongdam

Nu för tiden vill springeriet sig inte riktigt – törs inte med mitt konstgjorda knä och tänker att den som spar, den har, alltså inte slita på knät. Men jag var där och kände med. Och kände en otrolig tacksamhet! Och tänkte tillbaka på DÅ.. Då när jag fick diagnosen, den sjukdom, som förändrade mitt liv och mitt sätt att se på livet. Nu med facit i hand kan man ju tycka, att lugna dig lite tjejen, loppet är inte slut än, men då hade jag inte facit i hand och varför skulle jag tro på de där optimisterna, som sa att, oh, man kan överleva hur länge som helst, alla kände någon… men jag trodde inte på det, jag såg mig redan maskstungen där nere i jorden. Bestämde mig snabbt för att sluta arbeta och ta vara på varje dag.. Jag bestämde mig för att vara JAG och JAG VILL!! Och sånt är, som jag har lärt mig, inte något som främjar ett äktenskap..

rosakastanj

Nu med facit i hand tycker jag i alla fall att jag bestämde rätt och tar vara på varje minut av livet och njuter och njuter. Att äktenskapet sprack – oh, det tar jag med en liten, ibland lite vemodig, klackspark, nu kan jag leva helt egomant och vara så egoistisk som JAG bara vill. Oh vad skönt det är och tack för de 18 år som jag fått utan återfall – numera är jag inte så nogräknad.. Och straffet för att jag är så egoistisk kommer säkert snart..

 

ps. till och med kastanjerna blommade rosa för oss..

Vad är det som gör allra ondast?

lexaarts

Ja, det är när mina vuxna döttrar gör klart för mig, vilka fel jag gjort i deras barndom och uppväxt. Och att känna, att jag har noll chans att gottgöra de fel, de tycker jag gjort. Känslorna sitter som mejslade i sten..  Jag gjorde så gott jag kunde – själv uppvuxen i en verkligen inte fungerande familj med spritmissbruk, en mammas självmord och mycket annat eländigt. Min syster och jag brukar säga till varandra ”Ja du söstra min, vi landade inte på Plattan i alla fall (för de som inte är från Stockholm: Sergels Torg där samhällets misslyckade landar).

tbel

Jag försökte göra så gott jag kunde, men det räckte inte och nu, nu blir allt det gamla större och värre för varje dag. Det är som nattmonstren under barnbarnens sängar – de blir ohyggliga. Vad skönt det hade varit om de väntat med dessa förebråelser tills de lagt på kistlocket. Då hade de kunnat stå där uppe och kika ner och gnissla över kistan (okey, den lilla behändiga urnan.. är lättare att skicka upp till Stockholm) med den misslyckade mamman – och jag hade inte hört det, för i kistan/urnan har man inga hörapparater med sig… Med åren har även jag lärt mig att ha förståelse för mina föräldrars fel – fast okey, det tog lång tid… Vem vet – om jag har tur som en bofink kanske mina döttrar en dag också förstår mig och vem vet, kanske deras barn en gång också har tankar om sin uppväxt. Men det lär jag aldrig få uppleva..

 

Bilder: lexaarts och tbel, fotolia

Tänk att det fortfarande funkar… (det där med musik och dans..)

alexanderdoodko

 

Igår var jag på Clärchens Ballhaus och dansade. Tänk vad skönt, att man nu för tiden inte behöver dansa som förr, stå eller sitta och vänta på att en man förbarmar sig, dansa som han vill, tacka efter två danser och vänta på nästa kandidat… Och skulle man inte falla en man i smaken gällde det att se ut som att, nä, jag tycker det är jättekul att stå och hänga här och närå, jag väntar absolut inte på att bli uppbjuden och se så där jätteglad ut. Dödssynd = se övergiven ut. Det har traumatiserat mig, blev aldrig uppbjuden på skoldanserna för redan på den tiden hade jag FEL kläder på mig.. Så tack den yngre generationen, som fixat till det där! Underbart! Iväg med tjejkompisarna (ok kanske tantkompisarna för såna har man också fast man är 71 år) och när sen musiken kommer går det bara inte att sitta. Och av oss som dansar är det säkert 70% kvinns och alla glada, skrattande och lyckliga i musiken. Han som står för musiken vet hur han ska ta oss – vi är många äldre, men inte bara – och när Abba och Pretty Women och hela köret  kommer är det Hela havet stormar…

clärchens

Clärchens Ballhaus är en institution här i Berlin. Det fanns redan på DDR-tiden och huset finns – oh under – kvar och ser ut som om det faller ihop vilken dag som helst. Inredningen är som klippt och skuren ur ett sjabbigt landsortsdiskotek men glädjen, den går inte att ta miste på. Översta chefen i smoking tar emot och sitt jobb totalt på allvar.  Publiken? Allt från småbarn till gamla dansanta par, som är så gamla att  man nästan blir  orolig för att de rasar ihop. Klädsen? Allt från guld och glitter till jeans och shorts.

stretchmobil

Man kan låta sig köras dit på detta sätt – när jag väntade på mina kompisar hann det köra fram 10 strechtlimousiner – en i rosa!! det ni!! – men min lilla cykel är också okey.

Om du är i Berlin – passa på att gå på Clärchens – du kommer inte att ångra det – såtillvida du inte är en riktig tråkmåns..

Clärchens Ballhaus, Augustr. 24, 10117 Berlin, 030-2829295

Bilden på det tjusiga tangoparet är av Alexander Doodko, fotolia

 

Grovsopor på tyska..

 

soffaI denna stad finns det ett sopbolag, som om man ringer till dem, snällt kommer och hämtar vad man vill bli av med. Men ett så här generöst erbjudande om att gratis få en sån tjusig soffa – vem kan motstå?!?!? Ikea, du kan gå och dra något gammalt över dig!  Grrrr… ta för f…n din soffa och dra åt he….e… Med andra ord: så här löser man sitt grovsopsproblem i Berlin…

Tröttnat på firmafest på SPA? Ta en creative lifestyle tour istället..

berlinagenten2

Henrik Tidefjärd – oh, det finns så många kreativa unga svenska människor här i Berlin – erbjuder  ”sightseeing” på Berlins olika hippa restauranger. Du kan boka allt från lyx till urban delis – som inte är att förakta här, inget Sibylla-stuk här inte..  -, på romantiskt tu man hand  (vem skulle kunna motstå det??) eller i grupp. För att vara lite hippare säger jag creative lifestyle tour..

berlinagenten5

Du själv bestämmer vilket språk du vill ha turen på. Svenska? Tyska? Engelska? Det är inte bara de gastronomiska templen, som du kan njuta av – du kan också be honom fixa DIN fest. Allt är möjligt! Har ditt företag tröttnat på att bjussa alla på en Mallorca-weekend? Ta det här istället! Och tänk så underbart att inte behöva bry sig – var är det hipt, var är det fantastiskt, var är den där location, som är så speciell! Du blir omhändertagen, behöver bara njuta och betala – såå skönt!!

berlinagenten1

Här ett utdrag:
Due to our capability to be one step ahead and offer individual experiences we have gained lots of press coverage worldwide. We were the official guide company for TEDx 2014 in Berlin, the owner Henrik Tidefjärd was listed in Forbes as one of three people you should know in three global cities 2012, we have arranged guest list for Kelly Rowland and Katy Perry = A-listers, we organized the secret launch of the world campaign of AXE / Unilever ”Make love, not war” 2013, we arranged the Award 2014 with dinner show for the insurance leader AIA, we implemented the dinner-club event for Levi Strauss Europe at Fashion Week 2011, we have guided over 2.000 journalists since 2004 through the Berliner scene and our standard guests are demanding companies, top managers, trendsetters, celebrities and individual travelers from all over the world. We love to entertain them all!

berlinagentena

berlinagenten2För min lilla pangis-spargris inte aktuellt – men tänk om…

 

 

Berlinagenten Your personal lifestyle Guide
Bornholmer Str. 4, D-10439 Berlin
Telefon +49 (0)30 43 720 701
info@berlinagenten.com               www.berlinagenten.com
facebook.com/berlinagenten      twitter.com/berlinagenten