Oro..

gudsomhaverKänner oro och en kall vind som kommer nerifrån Turkiet. Är visserligen långt borta – men -nu när våra grannar (med turkiska rötter) börjar föra över konflikten till oss här, slå in fönsterrutor hos motståndare, brutalt puckla på varandra, tycker jag mig känna igen ett viss mönster. Och nu – vågar jag nu stå upp och sätta ner foten, så som vi alla krävde av  den generation, som upplevde Hitlertiden? Jag ska nog inte vara så moralisk och stor i mun längre..

Något nytt på sopkrigsfronten?

livetlitet

Nä – jag är bara allmänt besvärlig och hoppar på både politiker och chefer för bostadsbolaget, pressen och annat och – konstigt nog – allt är tyst och stilla. Chefen för bostadsbolagets enhet i vårt område var visserligen mycket förstående och skulle klura på en idé, som ha kanske hade. Hoppet och lössen lämnar människan sist.

För övrigt brukar jag visa fula fingret utanför grannens dörr, när jag går ner för trappan och häromdagen slits dörren upp (han måste ha permanent sittplats framför sitt lilla titthål i dörren) och en högröd, ilsken granne viftar med sitt fula finger och vrååålar att han minsann ska anmäla mig hos bostadsbolaget.. Ho-ho, där kan man verkligen bli rädd, va..

På en webbsida  Weddingweiser finns  en artikel och den som kan tyska kan kika
https://weddingweiser.wordpress.com/2016/07/16/cecilia-ist-sauer/

Nä, annars inget nytt, i kvarteret ser det snart lika stökigt ut som i resten av Wedding, so what..

 

Makrillfilé på burk mot 80 döda?

blommorwaldemarc

Absurt, inte sant? Jag sitter och slötittar på facebook och ser ett inslag från det fruktansvärda attentatet igår i Nice. Men innan det börjar måste jag se en käck hemmafru (ja, tro´t om du vill men såna finns här i Tyskland fortfarande) lovprisa de goda grillade makrillfiléerna på burk. Sen övergår vi snabbt till 80 döda och många svårt skadade och bilder jag knappt inte ens mäktar se.  PANG på rödbetan – makrillfilé mot 80 döda? Snälla Facebook – jag vet, allt går maskinellt till i cybervärlden men finns det ingen människa som kan kolla såna sammanhang? Min blom-/sorgebild för alla offren.

En kvällstanke i Berlin

Vill ju inte vara en dysterkvist men tänk, här i Berlin är det nu vid 22-tiden dags att tända lampa.. Det upptäckte jag ikväll. Och vill ju inte sitta och klaga och jämra mig jämnt – men vart tog de ljusa, förtrollade  kvällarna vägen? Hann liksom inte med riktigt. Okey, nu är det ju här Berlin och inte Sverige och de ljusa nätterna man är van vid där – ja, dem kan vi här bara drömma om. Men ändå – jag vet även här i förskingringen är ju kvällarna ljusa och somriga. Ska inte vara orättvis och gnisslig och gnatig. Och nu? Är de redan slut? VA??

juninatten

 

tredje delen av ”du tror inte de e sant..”

skyldocka2HA! För er som inte är med på facebook vill jag meddela att mitt initiativ att plocka bort sopor och kasta ett getöga på det mesta ingår i en grupp av grannar, som fixar blommor och sånt och vi fick första priset i en kategori av staden Berlins miljöpris 2016! Det är balsam på en själ, som fortfarande går och visar fula fingret utanför ”den gräsliga grannens” dörr – ok, vet, hjälper inte, ser han inte, men kanske, kanske vibbarna når fram. I vicket fall som helst – pöser! Och inväntar nu – efter att ha kopplat in politiker, som kom och pratade med mig vid presentationen, att bostadsbolaget ska krypa fram och säga ”snälla, snälla, fortsätt att fixa sopor..”

Fortsättning på Du tror inte de e sant..

Jo du, det ÄR sant! Du underskattar tyskarnas korrekthet eller snarare laglydighet… Har nu fått ett officiellt och skriftligt förbud på att lägga de sopor, som jag samlar upp utanför huset och på lekplatserna i vår soptunna! Smaka på det..  Samtidigt säger de att de hoppas att jag inte slutar upp med mina aktiviteter.. Är de lobotomerade?! VA?? Nu skiter jag i allt – låt de kvävas i skräp och låt folk ställa ut sina grovsopor hur och när de vill.. Vad mysigt vi kommer att få  och tack kära granne för detta! Stick och brinn skulle jag vilja önska honom..augen5

Du tror inte det är sant..

 

 

Fotolia_113592129_S dimitir willmenBild Dimitri Willmer fotolia

Min gräsliga granne, den självutnämnde portvakten och ordningsfanatikern, har skvallrat hos bostadsbolaget för att jag lägger de sopor, som jag samlar upp utanför och framför huset och på lekplatsen i vår sopcontainer! Är det inte oerhört att jag gör detta?!?!??!?!? Mitt bostadsbolag kan inte bestämma sig för om det är okey eller inte – och om de bestämmer sig för att jag inte får lägga soppåsarna i sopcontainern, ja då tar fan bofinken och jag går ut och häller ut mina hushållsopor framför huset. Ta mig fan!

Sommarfobi?

baaten nyJag borde njuta och skämmas, både ock… Vänligen kryssa för passande alternativ… Har längtat efter sommar och värme – aldrig kändes vintern så oändligt grå, seg och lång som det här året. Men det är kanske så nu när man blitt äldre– de känns längre än förr (fastän tiden bara rasar iväg..). Men nu, nu är det sommar, lindarna berusar mig med sina dofter och ändå känner jag vemod. Nästa vecka är det midsommar och DÅ vänder det! STOPP!! Då blir dagarna kortare igen och jag tycker jag inte har hunnit och inte hinner med sommaren, den rinner ut bland mina fingrar och jag kan inte fånga in den.. Har ingen solig förstutrappa att sitta och njuta morgonkaffet på. Men sommar är för mig inte att trängas med tusentals andra berlinare i ett knökfullt sommarbad, inte att trampa asfalt – hur hip asfalten  än må vara.. Vill ha min förstutrappa, höra vågskvalpet mot klipporna, andas in ko och häst, se svalorna segla i den blå himlen.. Nä – uppryckning nu – det blir inte roligare än man gör sig!

Nä va?

lind

Kan det vara sant, att det är ett år sedan jag var lyrisk över lindarnas doft? Stopp!! Stanna, sakta tiden – den går för fort! Och trots allt – lindarnas doft är lika lyrisk som förra året..

Allra käraste söstra min..

img001Min syster är den människa, som har känt mig allra längst här i livet och som fått dras med mig nu i 72 år vare sig hon ville det eller inte. Typiskt öde för en storasyster.. Vi har haft samma traumatiska barndom, hon som storasyster fick säkert en slev mer av eländet än jag, den trotsiga och störande lillasystern och mellanbarnet, som inte togs på allvar som ”riktig” människa och försökte ta sig genom livet som bråkstake och klassclown.

Som tonåringar slogs och stred vi på liv och död. Ärr och bulor vittnar om detta – oh, oh.. Hon var alltid storasyster och i mina ögon  helt enkelt odräglig med, att hon gjorde allt rätt och visste hur och vad man gjorde. Hon var duktig i skolan, fixade sina studier medan jag tyckte, att jag snubblade från ena mindre eller större katastrofen till den andra.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi blev mammor och närmade oss varandra försiktigt – visserligen låg vad vi tyckte om barnuppfostran ljusår från varandra – jag i antiauktoritärs-barnuppfostrans-feber i Berlin (men ok, vi var mycket moderata..) men vi närmade oss och upptäckte varandra. Nu när vi har blivit gamla är hon och mina barn och barnbarn de människor, som jag inte skulle kunna leva utan en enda sekund längre. Den allra hemskaste tanke, som jag knappt vågar tänka..  zillebarnvagn

Vi systrar har i alla fall båda enats om, att ”jag dör före dig” – vilket utlöser protester hos den andra ”nä du, jag först”, för ingen kan tänka sig att leva utan den andra. Tanken att hon inte skulle finnas där längre kryper upp som en mörk och kall känsla men nån gång blir det väl också vår tur.. . Undrar om stora- eller lillasyster vinner det här racet?