Mitt nya yrke: filantrop

blablomma

 

Satt och småkikade på dopet av prins Oskar. Det tjusiga folket tågade in till högtidligheten och när damen Osher, konsul i San Fransisco, kom, fick hon av reportern yrkesbeteckningen ”filantrop”. ”Här kommer filantropen Osher”. Tjusigt värre…

Var tvungen att slå upp vad egentligen en filantrop är. Så där ungefär visste jag det väl, men inte som yrkesbeteckning, och se där: Person, som är positivt inställd till människor i allmänhet och som utan eget vinstintresse verkar för förbättring av människors levnadsvillkor. Ska genast trycka nya visitkort: Filantropen Cecilia Stickler. Hur låter det, va?! Är klart positivt inställd till människor i allmänhet – okey, vissa inte, står ju också i allmänhet – har inget eget vinstintresse för förbättring av människors levnadsvillkor, när jag kliver runt här i mitt lite sunkiga bostadsområdet och plockar sopor och fixar och donar. Fast undrar om jag inte ligger lite fel i alla fall. Men tjusigt lät det..

Världen kan bara inte vara ond..

alvingPå ett barnbarns föräldramöte kom en viktig punkt på dagordningen upp. En mamma framförde, att hon önskade att de, som lagade barnens mat, skulle använda Himalayasalt istället för det vanliga saltet.  Ska man här dunka pannan i den lilla skolbänken och gråta eller bara skratta?? Har man inte större problem här i livet då har man det bra.. Någon liten helikoptermamma sitter ordentligt fast i sin glasbubbla..

goethePå hemvägen från skolbarnspassningen medan föräldrarna diskuterade Himalayasaltet hamnade jag sedan i en Pegida-demonstration. Pegida är ett ultrahemskt politiskt parti.. Tror värre än Sverigedemokraterna. Snacka om Himalayasaltets vara  eller inte vara.. Kanske 20 skränande Pegidaanhängare stod  och tryckte bakom sin ledare, som med otroliga högtalare hävde ur sig ena hemskheten efter den andra. Skulle någon granne ha sovit då kl. 22 så stod den säkert nu käpprak i sägen – så högt var det. Men vi, som avskärmades av en otrolig mängd poliser, lyckades i alla fall skrika ner dem ordentligt. På nåt sätt kändes Himalayasaltet rätt så oväsentligt..

Toleranskontot har gått ner på minus!

appelblomNu är jag bara så satans trött på alla nedskräpande, förstörande grannar och medmänniskor att  det liksom rinner till igen! Vi är här i grannskapet ett litet järngäng, som pysslar, planterar,  röjer och kollar och vi gör det gärna.  Nu kommer det som man INTE får – jag är nu politisk  inte korrekt och tar mig den rätten att inte vara korrekt, för även jag är här i detta land en invandrare.  HA där fick ni!  Vi krävs med stora ord på RESPEKT och var är respekten vi får?!?!? I vissa andra länders traditioner och gener ligger det tydligen liksom  i att skräpa ner och vara minde aktsam, att lämna bänkarna vid lekplatsen, så det ser ut, som om en sopcontainer imploderat, att rycka upp kärleksfullt planterade blommor och antingen ta med dem hem (kul ni gillade blommorna..) eller bara trampa på dem (nähä, gillade inte blommorna? Fel sort?), att plocka ner plastpåskäggen ur busken och trampa sönder dem (gillade kanske inte att vi firar påsk? Nähä..), att strö skalen av solroskärnorna på marken så det ser ut, som om det snöat, att slänga, visserligen ihoprullade men ändå, fulla bajsblöjor i sandlådan etc. etc. etc…

Okey, okey – nu kommer väl shitstormen!! Hur kan jag bara våga att påstå, att det är vissa nationaliteter (vänligt och försiktigt uttryckt)? Jo du, jag är visserligen  gammal och grå – men även jag har ögon och öron i skallen och jag SER! Är faktiskt inte blind!! Och när jag ertappar någon och artigt ber om att använda papperspellen, eller att inte använda min parkerade cykel som fotbollsmålbur – hoho, nä, det återger jag inte i ord.. Har talat om för mina barnbarn att sådana ord blir man ful i munnen av.. Blir bara så satans trött och det JAG SOM VILL SE ÄR LITE RESPEKT… Säger som älskade Astrid Lindgren ”Vaffö gör di så?!” Och sätter nu inte in bilder av eländet utan hur fint det kan vara – så det så! Tji fick de!!

vitablommor

Århundradets kärlekskrig

allyou needLäser Ebba Witt-Brattströms ”Århundradets kärlekskrig” och katapulteras tillbaka i mitt liv.

Hon sa:
Att kliva omkring i ruinerna
av ett livslångt förhållande
och misstänka
att där aldrig stod
ett gemensamt bygge.

Hon sa:
Folk talar om olycklig kärlek.
Ha.
Det är en bagatell.
Det verkligt förfärliga är
den isande ensamheten
i halvdöd kärlek.
Innan den äntligen dör
är man själv död.

Ta vara på varandra! Tjingeling,  nu går jag ut på balkongen till solen, sommaren och mina fina blommor och njuter av livet..

Kaosdag..

livet

I morse på väg till gymmet tappade jag hela min nyckelknippa. Står där utanför gymmet för att låsa cykeln och nästan framme bland allt skrotet jag ska lyfta och famlar i fickan och letar och INGA NYCKLARl! Kris!! Cyklar hem igen, trampar så det glöder i kedjan, kanske, kanske har jag tur som en bofink och nyckelknippan ligger där fortfarande. Det var ju också okristligt tidigt och vem är redan då på väg?

panikHar lagt den i kappfickan men kanske ”kört fel och utanför fickan” och tappat den och med 72 år hör pensionären lite visset, så jag hörde väl inte när den damp i backen.  Men klart som korvspad – ingen nyckelknippa! Sände en liten bön upp till min nya kompis Gud men ok, förstår, såna petitesser kan han inte fixa.  Och tappade nyckelknippan nästan utanför porten, så det kändes lite otryggt. Vem vet,  hur fiffig den är, som hittat den.. Alltså organisera reservnycklar hos dottern, in och börja trolla fram nya nycklar och cylindrar.. Skönt att man inte behöver byta hela dörren, hade kostat ännu mera.. Har nu nästan alla, frånsett nyckeln till brevlådan. Och allt kostar multum.. STÖÖN… Vet du vad cylindrar kostar? Oh vad jag hade kunnat shoppa loss på Zara för de pengarna.. Nähä! .. suck.. Och nu är jag totalt nyckelfixerad och håller ständigt på och kollar om nycklarna ligger i kappfickan..

Tårtförpackningar i Berlin nr. 3

 

kuchen3

Dags igen för lite gnäll över de tyska tårtförpackningarna.. Mina tyska vänner himlar med ögonen och tycker jag är allmänt besvärlig.  Men det rann liksom över idag på hemvägen.

You remember? Tårtbitarna packas på en liten pappskiva – helst av den minimala sorten så att de gärna ”hänger lite över kanten”. Sen packas det hela in i ett tunt eländigt papper, som på hemvägen börjar blöta upp sig.. Se bilden.. där smyger fruktkrämen sig in i pappret. Sen gäller det att hålla den horisontalt på handflatan, inte vicka till och för Guds skull, ha inget annat att bära!

F…ans moster – vad är det för en eländig tradition???

Jo  jag hör er alla ropa att visst finns det kartonger . Jo, det vet jag också, men de finns bara i ”fina” affärer.. Har vi vanliga dödliga inte också rätt till vettiga transportmöjligheter??

kuchen1

Drömmar – då och nu..

Donut

Vad drömde jag om som ung och tonåring och med livet framför mig? Lite skämmigt kanske, men jag drömde faktiskt om att dansa vals på slottet Schönbrunn i Wien.. Det var den tiden, när vi satt och snyftade på ”Sissi den unga kejsarinnan” och vi alla var  störtförälskade både i Romy Schneider men framför allt Karl-Heinz Böhm. Ja, har man inte mera högtflygande drömmar i livet, då går det, som det går – fast så fasligt illa blidde det inte i mitt liv i alla fall tycker jag.

Jag kom till Schönbrunn som ung kvinna, men en vals blev det inte med min dåvarande man – en ”produkt” av 1968s studentrevolution i Berlin. Han skulle hellre ha hackat benen av sig, än att dansa vals i detta kapitalistiska, monarkistiska elände. Dessutom kunde han inte dansa vals alls.. tji fick jag..

WalOch vad drömmer jag om nu, nu när jag är 72? Oh, har landat ordentligt på marken och nu drömmer jag bara om att mina barn och barnbarn ska få vara friska och lyckliga och att jag, när jag sen ska dö, ska få en snabb, bråd död och inte bli liggande som ett gaggigt kolli tills det är slutgaggat. Är det kanske lite för mycket önskat och drömt? Vi får välan se..  Än så länge tänkte jag inte lämna in..

Bilder Sophie Herken

Nytt från 128 cm

gudsomhaver

128 cm  lite oroligt:“ Du mormor, när du är död och i himlen, hur får jag då födelsedagspresenter och julklappar av dig? Kastar du ner dem från molnet, som du sitter på?“

Mormor: ”Oh lilla Fillifjonka, jag ska lämna pengar hos mamma så fixar hon det”

128 cm: ”Toppen  mormor, ska vi leka lego igen? ”

Skönt när problem kan lösas med framförhållning..

 

Tack till alla mina supporters!

IMG_1510-1Oh tack alla raringar för uppbackning när jag velade hit och dit, om jag skulle eller inte skulle åka till blogg-träffen 50+  i  Köln. Ja kära nån kan man ju tycka, va ere me de då? Men är kanske lite  velig av mig. I vilket fall som helst – jag kom iväg, träffade ca 25 trevliga och engagerade kvinns och de flesta har väldigt proffsiga bloggar. Resebloggar, modebloggar, lifestylebloggar, ommmm-bloggar och sånt. Är nog lite udda med min –  but so what.. När jag sen på natten vek hem till hotellet genom Nippes var det en glad svensk pangis, som inte hade fått Ågren och som var jätteglad för det. Jisses vad jag hade grämt mig.. Men visst var jag äldst och när de snackar hashtags och sånt blir jag tyst som en liten mus.. Så tack alla ni  raringar, som har pushat mig!!

IMG_1526-1

 

Ska jag, ska jag inte..

På nätet har eldsjälar bildat en grupp för bloggare 50+ och i morgon ska vi träffas första gången i Köln. 25 pers har anmält sig. Och jag på mitt vilda, pucko spontansätt (ja, ja, fråga mina ex..) bokade genast superbillig tågbiljett och hotell, som tyvärr inte var så billigt – hela Köln är tydligen ute och jippar fredag natt.. Och nu sitter jag och gruvar mig.. ska jag verkligen åka?? Eller Ågren?? Känner ju inte en käft, alla är säkert yngre (det var inte 70+ vi pratade om..) , intressantare och va vet jag.. det där med att mingla är inte min grej – egentligen.. fast folk tycks tro det, ser tydligen lite uppkäftig ut.  O vad då, då? Resa land och rike runt för att träffa andra galningar, som bloggar?  Fast de jag har haft kontakt med har varit väldigt spännande människor. Att vara soffpotatis fram tv är rätt skönt också, va..

IMG_1508-1Har i alla fall tagit fram ryggan och packat ner min survival-kit. Ett antibiotikum – om jag skulle få blåskatarr, min worst case, talar av erfarenhet – och ett par reservglasögon. De gick sönder en gång när jag inte hade ett extrapar med och det var inte kul att åka tåg själv tvärs genom Tyskland utan att se mycket.. Fast jag hörde ju när de ropade ut min station.. Nä nu djäklar – jag ska! Ågren får inte åka med!!